Göran Dahlberg  Inledning

Överallt finns de, omgivningens tecken – levande och döda – och kräver ständigt vår uppmärksamhet och tolkning. Problemet är: Vi får aldrig upphöra, men heller aldrig bestämma oss. Paul Auster påminner oss, bl a genom att berätta om Quinn, om detta liksom om konsekvenserna av att slå fast en tolkning; i månader sitter Quinn i en gränd och spanar upp mot ett fönster. Han sover endast i femtonminutersperioder (i en soptunna när det regnar), för att sedan, naken på golvet i en tom lägenhet, nedteckna sina minnen i en röd anteckningsbok – tills den är fullskriven. Att betrakta sin omgivning som tecken som måste tolkas är ansträngande. Inte minst gäller det ett av de mest uppenbara tecknen bland tecken – fotografiet – som, i takt med att dess direkt avbildande status ifrågasatts, fått ett alltmer självklart konstnärligt värde. Det pockar därmed i högre grad på vår tolkning. Det innebär också att fotografen nu också får ta hela ansvaret för sina bilder. Men samtidigt pågår en annan utveckling: De flesta av oss tar de fotografiska bilderna för givna, läser dem inte. Att betrakta en fotografisk bild en längre tid, exempelvis i en tidskrift, är krävande. Bilden undviker din blick. Du riskerar att förlora, den visserligen illusoriska, kontrollen över blicken och vänder därför snabbt blad. Och återtar herraväldet igen. Naturligtvis är bilden, och förblir, fantomisk på ett mycket påtagligt sätt. Vi försöker därför förstå varandras tecken, som vore de våra egna. I läsningen uppgår tecknet i vårt språk och det är här vi måste börja. Även om det långt ifrån är tillräckligt.

Omslag

Pris: 50 kr
Beställ nummer.