Glänta 1-2.20
Vill du beställa numret? Skicka oss ett mail på: info@glanta.org
1-2.20. Innehållsförteckning
Göran Dahlberg Inledning
Det här numret är en verktygslåda, till vilken personer från olika skrån har bjudits in för att bidra med var sitt verktyg. Verktygslådan har på så sätt kommit att innehålla 21 verktyg i form av begrepp som kan användas för att bygga upp nya eller riva ner gamla samhälleliga strukturer, för att konstruera, omkonstruera, dekonstruera, destruera, eller vad det nu kan finnas behov av. Det rör sig om gamla begrepp som återuppväcks och sådana vars användningsområde skulle kunna vara ett annat än vad som en gång var tänkt. Andra begrepp har formulerats just under vår tid, men behöver likväl sättas i verket. Ytterligare andra begrepp är helt nya, för nya ändamål.
De inbjudna verktygsmakarna har inte fått särskilt lång tid på sig för att formulera sina bruksanvisningar, utan tanken har varit att presentera begrepp som dessa skribenter redan är bekanta med och gärna använder sig av i sin kritiska gärning. (De översatta bidragen är utvalda på ett lite annat sätt; de har tillkommit senare, utifrån vad som skulle kunna tänkas behövas i just den här verktygslådan.)
Förutom den starka, närmast överväldigande, känslan av att vi just här och nu behöver inventera de begrepp som står till buds för en kritisk verksamhet, grundar sig detta vårt arbete (och vår inbjudan) i två påståenden och en fråga:
”Tänk på verktygen i en verktygslåda: där finns en hammare, en tång, en såg, en skruvmejsel, en tumstock, en limgryta, lim, spikar och skruvar. – Lika skilda som dessa tings funktioner är, lika skilda är ordens funktioner.” (Ludwig Wittgenstein, 1953)
”Begreppen väntar inte på oss helt färdiga, som himlakroppar. De måste uppfinnas, fabriceras eller snarare skapas.” (Gilles Deleuze och Félix Guattari, 1991)
”Kan härskarens verktyg montera ner härskarens hus?” (Audre Lorde, 1984)
–
Audre Lordes svar på sin egen fråga är ett tydligt nej. Inte en chans. Härskarens verktyg ”kan göra att vi tillfälligtvis kan besegra honom med hans egna vapen, men de kommer aldrig göra det möjligt för oss att genomföra några verkliga förändringar.” Både frågan och svaret formulerades i en annan tid, i ett annat sammanhang. Lorde var den enda svarta, lesbiska feministen inbjuden till en feministisk konferens i New York 1978. Väl där ställer hon ytterligare en fråga: ”Vad betyder det när det rasistiska patriarkatets verktyg används för att undersöka vad samma patriarkat skapat?”
Det finns förstås de som skulle säga att det inte bara är fullt möjligt utan snarare det enda som kan göra skillnad: att använda maktens verktyg mot makten. Och de gör också så. Kanske är det bara gamla verktyg som är effektiva i retrotopiernas tid, gentemot alla de som drömmer om svunna imperier: Trump, Xi Jinping, Erdogan, Putin … Andra instämmer istället med Lorde, och skapar hela tiden nya verktyg. Ytterligare andra skulle hävda att det mest rimliga är att ständigt omdefiniera gamla verktyg på nya sätt.
Lordes fråga om härskarens hus skulle också kunna uttryckas i termer av innanför och utanför: Är det bättre att bedriva sin kritiska verksamhet inifrån eller utifrån? Går det ens att välja? Finns det någon position ”utanför” varifrån det är möjligt att på ett verkningsfullt sätt angripa det där innanför med ett egenhändigt skapat verktyg? Kanske kan alla dessa frågor i alla fall leda till att vi faktiskt använder våra verktyg bättre, gamla som nya. Och att vi sätter samman nya verktygslådor, nya redskapsbodar och vapenarsenaler. För, som sagt, om gamla vapen inte biter på nya fiender är det inte heller så säkert att nya vapen biter på gamla fiender. Och kanske kan gamla redskap få nya användningar och nya redskap väcka gammal och bortglömd kunskap.
–
Förutom att vi här samlat verktyg i form av ord, presenteras också bilder av verktyg som inte kan beskrivas med ord. I Västergötlands museums samlingar finns 300 000 föremål, kategoriserade efter användningsområde. Några av dem vet inte antikvarierna vad de kan ha använts till, förutom att de sannolikt är verktyg.
Som figuren Pete i Shaun Tans historia Borttappad säger apropå den där bortkomna saken som boken handlar om: ”’Den ser lite underlig ut. Kanske tillhör den ingen alls. Kanske kommer den från ingenstans. En del saker är bara så där …’ Han gjorde en paus för den dramatiska effekten. ’… helt enkelt borttappade.’”
Alla saker behöver inte, eller kan inte, återbördas till sin ursprungliga plats i tillvaron. Här och nu kan de få en annan funktion, eller för den delen ingen alls. Inte här och nu. Inte ännu.