Kristoffer Schollin   Dålig sikt i Piratbukten

Striden om Pirate Bay har bara börjat. Vi bad juristen Kristoffer Schollin, expert på digitala rättigheter, att förklara vad som står på spel och ge sin syn på upphovsrättens framtid.

Rättegången mot pirate bay är över. Domen faller den 17 april. Den kommer självklart att överklagas – på sin höjd är vi inne i slutfasen av första ronden. Jag är inte den första att nämna det, men rättegången har på ett tydligt och ibland smärtsamt sätt illustrerat kollisionen mellan två världar. Kalla dem kartan och verkligheten, eller dogmen och praktiken. I det konkreta fallet handlar det naturligtvis om två uppsättningar normer som kolliderar, där den ena är grundad i text och tradition, den andra i ett teknodeterministiskt tankesätt.

Beteckningen ”rättegången mot Pirate Bay” leder tanken bort ifrån vad åtalet formellt handlar om, nämligen att fyra personer med olika kopplingar till Pirate Bay skulle ha varit medhjälpliga till åtminstone någon av de trettiotre huvudgärningar som finns i stämningsansökan. Var och en av huvudgärningarna har formen ”Användare X, med nickname King Kong, har gjort ett verk tillgängligt för andra användare på Internet”. Detta är huvudgärningen, men åtalet handlar inte om denna – det är inte användarna som står åtalade – utan endast om den hjälp som möjliggjort huvudgärningen. Användarna har mötts med hjälp av en så kallad torrent-fil som de laddar upp eller ner på Pirate Bay. Medhjälpen från de fyra anklagades sida skall alltså ha bestått i själva administrationen av den mötesplats som Pirate Bay utgör. Om denna administration är att anse som medhjälp till huvudgärningarna i åtalet är vad tingsrätten har att ta ställning till.

Frågan som skall besvaras är om de åtalade – Neij, Swartholm Warg, Sunde Kolmisoppi och Lundström – med råd eller dåd främjat King Kong och andras upphovsrättsintrång. Det är alltså inte en rättegång mot Pirate Bay som teknisk företeelse, mot användarna, eller mot den kultur och politik som den gett namn åt. Ändå har lejonparten av tiden i rättegången ägnats åt att teckna de konsekvenser som användarnas beteende har inneburit för marknaden och den polemik mot upphovsrätten och rättighetsinnehavare som skall ha förekommit.

Också rättegången i sig har påverkats av nya tekniska möjligheter. Live-sändningen via Sveriges Radios hemsida gjorde att tusentals kommentarer, översättningar och analyser ägde rum på Internet samtidigt som rättegången pågick. Mitt under mitt eget pågående vittnesmål var det någon som via Twitter skrev ”Schollin is getting too upset. Calm down, man!” Och det var helt riktigt. Jag hade, utan att tänka på det, förlorat lugnet under det långa vittnesförhöret. Kommentarer och analyser på nätet gjordes inte bara på svenska utan även på engelska, spanska och kantonesiska. Åh du sköna nya värld.

Det upphovsrättsliga intrånget begås alltså av de användare som gör konstnärliga verk tillgängliga utan lov. Detta sker när användaren som har hela eller delar av verket på sin hårddisk startar en bittorrent-klient och låter andra användare ladda ner från honom eller henne. Att detta har skett är oomtvistat. I och med detta borde upphovsrätten ha spelat ut sin roll i frågan, och man kunde ha fokuserat på den intressanta frågan om hur extensivt eller restriktivt medhjälpsbegreppet skall tolkas. Men så blev det inte, inte minst för att skadeståndsfrågan inte avskildes från skuldfrågan, vilket skulle ha förenklat analysen avsevärt. Det är annars vanligt att man avskiljer den civilrättsliga frågan om skadestånd från den straffrättsliga frågan om skuld när den senare är komplicerad. Det är oklart varför målsägandena motsatte sig försvarets yrkande i denna fråga.

Upphovsrätten är alltså det regelverk som ger skapare och producenter ensamrätt att bestämma över användandet av konstnärliga verk – litteratur, bildkonst, arkitektur, musik, men även programkod och tv-inspelningar. Rätten att bestämma över sådant som kopiering, försäljning, sändning och andra former av allmänt tillgängliggörande kan i sig säljas vidare, och överförs ofta automatiskt via kontrakt till en arbetsgivare eller ett studiobolag. Undantag från denna ensamrätt finns förstås, exempelvis användning i privat bruk, i biblioteksverksamhet och för satir. Och naturligtvis varar inte upphovsrätten i all evighet. När tillräckligt lång tid har gått faller den bort och verken blir fria att utnyttjas. Därav alla dessa Disney-filmer som baserar sig på grekiska sagor, eller RnB-låtar med Mozart-slingor i refrängen.1

Upphovsrätten anses vara till för att gynna skapande. Tilldelandet av ensamrätter anses uppmuntra själva skapande- och investeringslusten. Samma grundläggande logik gäller för övrigt för alla immateriella rättigheter: grunden för rättigheterna är att de uppmuntrar till ytterligare skapande och investeringar. Det är ett synsätt som faller tillbaka på idéer om ekonomisk effektivitet och förmåga att kanalisera ekonomiska resurser till skapande och innovation. I det EG-direktiv som låg till grund för den senaste uppdateringen av samtliga europeiska upphovsrättslagar heter det att ”sådana rättigheter är avgörande för intellektuellt skapande verksamhet. Skyddandet av dem bidrar till att säkerställa upprätthållandet och utvecklandet av kreativitet i författarnas, artisternas, producenternas, konsumenternas, kulturens, industrins och publikens intresse i stort.”2

Ekonomisk analys som grundbult för upphovsrätten är förstås ett tveeggat svärd. Å ena sidan erbjuder den en heltäckande och brett accepterad grund som ger ett starkt berättigande. Å andra sidan får man finna sig i att ekonomisk analys används för att uttrycka kritik mot upphovsrättens utformning, speciellt när marknader och kommunikationsteknik förändras. Ekonomiska teoretiker har alltså påpekat att bilden ovan är falsk, samt att den riskerar att skapa en illusion av att upphovsrättens utformning styrs av en rationell, nyttomaximerande organisation med allas goda för ögonen. Tyvärr är det inte så väl ställt, utan upphovsrätten är ett resultat av en politisk dans mellan nationella handelsintressen och privata intressen, med en avsevärd institutionell tröghet inblandad. Utöver detta har vi den teknologiska utvecklingen som orsakar piruetter eller snedsteg hos de olika parterna genom återkommande svårförutsägbara taktändringar. Tryckpressen, speldosan, kameran, radion, vinylpressen, televisionen, videon, diskoteken och internet är bara några av de teknologiska förändringar parterna har konfronterat. (Många av de förändringar som gjordes i svensk upphovsrätt 2005 hade sin upprinnelse i en G7-konferens 10 år tidigare, då fonogrammakarnas oro inför den digitala infrastrukturens framväxt vädrades.) Paul David, professor i ekonomisk historia, har uttryckt det hela på följande sätt: ”Vad man istället möter är en blandning av de avsiktliga och oavsiktliga konsekvenserna av en oriktad historisk process som en mängd olika parters intressen, verksamma i olika sammanhang (en del vitt skilda i tid och rum), har gjort bestående avtryck på. Så det skulle verkligen vara anmärkningsvärt om framväxten av juridiska institutioner som hanterar patent, copyright och affärshemligheter på något vis hade resulterat i en uppsättning instrument som var optimalt utformade för att tjäna antingen offentliga syften eller också de privata ekonomiska intressena hos individer och företag med behov av den sortens skydd.”3

Men att bilden av upphovsrättens rationalitet är falsk är kanske i sig inget problem. Det verkligt bekymmersamma är att den hindrar oss från att se den praktiska utveckling som faktiskt föreligger. Därmed blir all kritik av upphovsrätten oerhört kontroversiell – hur nyanserad och konstruktiv den än må vara. Vi tvingas in i en situation där ”du antingen är med oss eller emot oss”. Debatten om fildelning har mycket riktigt blivit extremt polariserad, där den ena sidan beskylls för att vara organiserade inbrottsligor och den andra sidan för teknofobiska betonghäckar.

Det talas förstås om att upphovsrätten bör reformeras, att dess utformning borde ändras för att vara mer i takt med tiden. Begreppet ”copyright rollback” används för diskutera möjligheten att skala bort en del rättigheter som inte längre är anpassande till hur samhället ser ut, och istället tillföra nya intellektuella rättigheter vars skyddsomfång och tidsramar är mer anpassade till marknad och teknik. Detta må låta tilltalande, men frågan är om det inte implicerar en överskattning av rationaliteten i systemet. Det frammanar åter bilden av en genomtänkt, nyttomaximerande, övergripande vilja och medvetenhet som vilar över systemet. I praktiken är det knappast politiskt genomförbart att skala ner rättigheter när dessa utvecklats på en internationell arena där varje medlemsland har sina egna nationella intresseorganisationer att ta hänsyn till. Det troliga är mot den bakgrunden att upphovsrättens omfång kommer att utvidgas och dess livstid att förlängas.

Om nu upphovsrätten i sig endast kommer att utvidgas, så får vi söka framtidens lagliga nyttjande i upphovsrättsinnehavarnas vilja. Bara för att man har en upphovsrätt innebär inte detta att man har råd att utnyttja den på vilket sätt som helst. Vad man kan hoppas på är att framtidens lösningar kommer att komma till stånd när rättighetsinnehavarna möter konsumenternas behov i den verklighet som faktiskt föreligger. Det kommer att växa fram nya plattformar och licensstrukturer, och det kommer med all säkerhet att röra sig om privata, till en början begränsade, initiativ. Ibland nämns visserligen ett möjligt alexanderhugg som skulle göra all fildelning laglig genom att man helt enkelt tog ut en avgift i de sektorer som tjänar mest på förekomsten av kultur och nöje i digital form: bredband, hemmabioteknik och portabla mediaspelare. En sådan avgift skulle, som en producent på Göteborg Filmfestival uttryckte det, ”ta betalt där det faktiskt konsumeras”. Systemet benämns schablonmässigt ”bredbandsskatt” och skulle administreras av någon organisation som är bra på att ta fram statistik över konsumtionen och sköta betalningsströmmar, exempelvis STIM. En sådan drastisk lösning verkar dock politiskt orealistisk i dagens klimat. Mer närliggande är i så fall den lösning som Spotify står för: en musiktjänst som erbjuder den typ av snabbhet, sökbarhet och användarinblandning som har gjort fildelningen populär. Ovanpå detta hade man tidigare en flexibel betalningsmodell som gjorde tjänsten anpassad till många olika målgrupper med olika ekonomiska förutsättningar. Att vissa bredbandsleverantörer bakade in tjänsten som en del i sina bredbandserbjudanden gjorde det hela än mer spännande. Allt som allt, en laglig all-you-can-eat modell som stod mer i samklang med den tekniska utvecklingen inom digital distribution. Tyvärr lyckades man inte få med alla rättighetsinnehavarna på båten och tjänsten är nu kraftigt vingklippt after att användarna plötsligt vaknat upp med frågetecken i sina spellistor. Den skada som tillfogas varumärket efter en sådan fadäs kan knappast överskattas och frågan är om Spotify någonsin kan hämta in den goodwill man förlorat hos användarna. Men initiativet pekade ut en framkomlig väg för andra framtida plattformar och licensmodeller.

Någon gång i denna framtid, när marknaden och tekniken har saktat ner kring ett antal fungerande modeller, kommer det kanske att vara dags att reformera upphovsrätten i enlighet med det bruk som uppkommit. Lagstiftning följer vanligtvis marknadsbruk, om än med god fördröjning.




Noter    ( returns to text)
  1. Upphovsrätten gäller i 70 år från upphovsmannens död när det gäller litterära och konstnärliga verk. Det skydd som ges till skivproducenter gäller 50 år från inspelningen.
  2. Directive 2001/29/EC of the European Parliament and of the Council of 22 May 2001 on the harmonisation of certain aspects of copyright and related rights in the information society, § 9, http://eur-lex.europa.eu/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexapi!prod!CELEXnumdoc&lg=en&numdoc=32001L0029&model=guichett. (Övers red.)
  3. Paul A David, ”Intellectual Property Institutions and the Panda’s Thumb: Patents Copyrights, and Trade Secrets in Economic Theory and History”, i Wallerstein et al (red), Global Dimensions of Intellectual Property Rights in Science and Technology, National Academic Press, Washington 1993, s 21. (Övers red.)
Omslag

Pris: slutsålt
Beställ nummer.

Recension av numret i Dagens Nyheter