Ett öppet brev från Johannes Anyuru om Ship to Gaza och orden.

Jag väntar, som många av er förstås vet, i Aten på att resa med den svensk-norsk-grekiska passagerarbåten som ingår i koalitionen Freedom Flotilla 2, som består av över tjugo gräsrotsrörelser från Europa, Nordamerika och Asien, som med en handling av praktisk solidaritet och icke-våld syftar till att bryta Egyptens och Israels blockad av Gazaremsan. Som jag tidigare har nämnt här på bloggen är det många av de andra svenska passagerarna som representerar olika grupper och folkrörelser: vi har parlamentariker från S, V och MP med oss, och representanter från hamnarbetarfacket, sjuksköterskefacket och den internationella föreningen för barnmorskor. När vi presenterar oss själva på olika möten med andra länders passagerare säger människor ofta: ”My name is Erik, and I represent the dockers-union”, ”my name is Faraj, I represent the Swedish social democratic youth organisation”, och så vidare. Några gånger har jag då sagt att jag heter Johannes och representerar världens alla poeter. Folk skrattar förstås åt detta, men jag har faktiskt tänkt att det ligger ett litet korn av sanning i det: att jag är här för att lyssna med ögonen, se med öronen, låta mina ord möta verkligheten. Jag är här också för att förvandlas, och för att förvandla. Vi som reser bär, som Athena Farrokhzad skrev till mig, ”spillrorna av er mänsklighet i våra händer”.

Idag när vi satt och talade om den senaste utvecklingen på morgonmötet – Grekland har nu förbjudit oss att lämna deras hamnar för att resa mot Gaza men vi arbetar för att förhoppningsvis komma iväg ändå, möjligen från från en annan hamn – hursomhelst – idag, i morse, i det starka ljuset i matsalen, slog det mig att det skulle vara underbart att få representera några av er som antingen till yrket eller i hjärtat faktiskt är poeter, författare, filosofer, historiker, skribenter, och så vidare. Både upplevelsen av att vara här i Aten, under det enorma folkliga upproret där människorna ropar och ropar mot makten med sina nakna röster, och upplevelsen av det sätt som vi i Frihetsflottan ständigt hindras från att åkla, har fått mig att tro att det är viktigt att vi som skriver, vi som arbetar med orden, också undersöker vad ord som ”människa”, ”internationell rätt” och ”rättvisa” betyder i praktiken. Min tanke är helt enkelt såhär: jag skulle vilja att ni som vill och känner att ni kan stödja denna aktion – denna resa som går i en riktning som ännu inte finns, som vi alla uppfinner i detta nu – att ni hjälper mig att skriva en dikt till Gazas folk genom att via Facebook eller mail (johannesanyuru@gmail.com) sända mig några ord, en mening, ett ögonblick ur era liv, ett citat, några tankar, en hälsning – vadsomhelst, egentligen – som jag sedan sätter ihop till en lång dikt som jag skriver ut på ett papper och tar med mig på resan för att läsa upp om och när vi ankommer till Gazas stränder. Om det faktiskt blir något av detta – jag hoppas det, jag tycker det är en vacker idé, men det är en aning bråttom – låt oss säga att ni har ett drygt dygn på er att sända mig orden – kommer jag naturligtvis först att låta alla er som deltar godkänna diktens komposition innan jag skriver under med era namn, och ni kommer få möjlighet att föreslå ändringar. Alltså: låt mig ta med era ord till Gaza!