Mara Lee  När Andra skriver

Skrivande som motstånd, ansvar och tid

”Att vägra reduceras till sin smärta är inte samma sak som att förneka sin skillnad, utan en överlevnadsstrategi som syftar till ett öppnande av kategorier och ramar. Så när vi märker att omvärlden och offentligheten enbart adresserar vår smärta, bör vi inte svara. För det där är inte ett samtal, inte ett äkta tilltal som äger rum. Nej, tvärtom; det är just den typen av performativ handling som befäster dig som ett underordnat och sårat subjekt. Såret kan visserligen vara en viktig del av identiteten för flertalet Andra kroppar, men inte den enda identiteten. Och det viktiga här är: att subjektet självt väljer när hon vill adressera sitt sår, och när hon inte bör göra det. Trinh: ’Annanhet blir empowerment, kritisk skillnad inte när den ges, utan när den omskapas.’
Så, när makten interpellerar dig som ett sårat subjekt, och du vägrar svara, så betyder det inte att du sviker din identitet, utan det betyder att du gör motstånd mot ett språkligt och symboliskt förtryck som enbart vill lyssna på dig när du skriker ’smärta’.”

När Andra skriver är Mara Lees avhandling i Litterär gestaltning. Avhandlingen läggs fram för offentlig granskning samma dag, fredagen 28 november, kl 13 i Lingsalen, Studenternas Hus, Götabergsgatan 17, Göteborg. Opponent är lektor Lilian Munk Rösing, verksam vid Institution for Kunst- og Kulturvidenskab, Köpenhamns universitet.

Boken släpps officiellt i samband med releasefesten den 28 november men finns i bokhandeln eller att beställa från den här sidan från och med den 18 november.
 

Mara Lee är verksam som romanförfattare, poet, essäist, lärare och översättare. När Andra skriver är hennes avhandling i Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.

Glänta produktion, November 2014
286 sidor,

ISBN: 978-91-86133-58-0

Hur kan en författare beskriva ansvar inom skrivandet, och hur kan skrivande utgöra motstånd, utan att göra avkall på den konstnärliga gestaltningen? Kan Andras skrivande utgöra ett särskilt sätt att ta ansvar och hur skulle en teori om Andras skrivande i så fall kunna se ut?

Dessa är några av grundfrågorna i Mara Lees studie. Svaren på frågorna bildar en tänkande och rörlig text som gör teori – poetiskt – genom att utgå från den skrivande erfarenhetens empiri och den kroppsliga, sinnliga erfarenhetens betydelse för kunskapande. Detta kräver en undersökande skrivart, i traditionen efter Hélène Cixous écriture féminine – men uppgraderad för det tredje millenniet.

Vidareutvecklingen av traditionen sker särskilt i två dimensioner, som också rör sig genom varandra. Inte minst viktigt är att Mara Lee för in ett postkolonialt tänkande i skrivandets erfarenhetssfär. Här blir Trinh T Minh-ha och Gloria Anzaldúa centrala röster, med sina respektive försök att både formulera en feministisk ståndpunkt och en postkolonial kritik som är förankrad i en litterär och språklig undersökning. Både Trinh och Gayatri Chakravorty Spivak inspirerar också till en ständigt pågående dekonstruktion av det vedertagna, som innebär att författaren också hela tiden måste rannsaka sina egna blinda fläckar, intressen och begär. Mara Lee påminner om att text/stil och kropp aldrig kan hållas isär. Kroppsliga erfarenheter skapar mening. Hur detta sker visas i dialog med Franz Fanon, Aimé Cécaire, Sara Ahmed och andra.

En annan viktig vidareutveckling rör temporalitetens roll i skrivandet och mer specifikt i Andras skrivande. Genom boken finns en pågående rörelse av prövande och omprövande, fram och åter i tiden. Redan vedertagna teoretiska begrepp sätts i rörelse och förskjuts – som mimikry och det kusliga – och nya begrepp (varav de flesta specifikt knutna till tid) prövas i form av förkroppsligade figurationer. Temporaliseringen av skrivandet – och även andra konstnärliga praktiker – visar sig kunna synliggöra alternativa former för motstånd och/eller ansvar. 

Figurationen den elfte timmen är hämtad från Helene Cixous, som i sin tur har hämtat det från Clarice Lispector. Hos Mara Lee knyts figurationen till situationer av akut nödvändighet och djupaste risk, men som ändå tvingas samsas med en vardag. Det är ett skrivande intill döden som måste levas, trots omöjligheten, en omöjlighet som förkroppsligas. Revans ögonblick är en figuration som förmedlar det riskabla i att genast omvandla erfarenheter till upplevelser, att skapa avslutade, färdiga objekt av det som vi kallar för liv. Revans ögonblick är släkt med psykoanalysens ”reala”, det vill säga när vi förnimmer hur vi ”halkar ut” ur det symboliska och för ett ögonblick träder in i en mer bokstavlig, konkret ordning. Mara Lee diskuterar begreppet i relation till sitt eget skrivande men även via Roland Barthes närstående fotografiska begrepp punctum. Den figuration som i boken kallas den delade smärtpunkten träder fram på en rad sätt genom texten och är nära förknippad med frågan om skrivandets ansvar. Måste en författare ha upplevt den smärta hen skriver fram? Mara Lee svarar nej, bland annat genom att närläsa Katarina Frostensons dikter om satyren Marsyas. 

När Andra skriver introducerar, vid sidan av dessa tre, en rad ytterligare figurationer och verktyg som sammantaget visar på andra kroppars sårbarhet, men också hur motspråk och motstrategier kan utvecklas, synliggöras och verka i litteraturen. Hela tiden tänker denna text i den stil som lämpar sig bäst för uppgiften, vilket bidrar till en ovanlig läsupplevelse. Det är poesi. Det är konstnärlig forskning. Det är essä. Det är en poetik. Det är en teoretisk studie, men också en berättelse om att skriva som en annan.

Omslag: Johan Ahlbäck (med foto av Annika von Hausswolff)

Sättning: Johan Ahlbäck

Omslag

"Med När Andra skriver visar Mara Lee Gerden inte bara på möjligheter för skrivandet, utan för såväl akademin som för samvaron i allmänhet att – med dessa performativa förskjutningar – göra nytt"
Kunstkritikk listar boken som en av årets mest intressanta kulturhändelser här.

"Kan en doktorsavhandling vara passionerad? I sin doktorsavhandling om skrivandet som motstånd, ansvar och tid går Mara Lee direkt till det som bränner. Avhandlingen vill placera sig i smärtpunkten och gör så med tankar kring den skrivande, litterära praktiken. Här möts feministisk och postkolonial teori ur det skrivande subjektets synvinkel. Mara Lee skär klarsynt och gnistrande genom identitetspolitik och vithetsdebatt. Mitt exemplar är buckligt av alla understrykningar av lysande formuleringar."
Eva Ström i Sydsvenskan 

”Mara Lee’s bog När andra skriver. Skrivande som motstånd, ansvar och tid er et sjældent eksempel på passioneret videnskab, der bygger en bro mellem kunstnerisk praksis og kundskabsproduktion.”
Alexander Carnera, norska Le Monde diplomatique, april 2015

Om När Andra skriver i GPFria Tidningar och i Tidningen Kulturen.