2015-02-03 Siktar rakt mot mitt hjärta

Han heter Sean men jag kallar honom för Apollon. Jag har bott med honom i snart två månader och jag trodde aldrig att en tiomånaders bebis skulle kunna ta ett sådant stort ansvar.

Plötsligt insåg jag att Apollon har fyllt varenda hörn av mitt hjärta, alla tomma platser, blivit min mor, min kamrat, min lekkamrat, min samtalspartner. Jag tillbringar hela dagarna med honom, luktar på honom, förstår hans blickar. Numera vet jag att Apollon inte tycker om kyckling, men älskar kokta morötter. Och Apollon känner mig, han vet att herr lejon finns broderad på min blus, och så fort jag frågar var herr lejon finns, pekar han med sina små fingrar, siktar med dem rakt mot mitt hjärta.

Tillsammans med Apollon går det att glömma att jag är papperslös, att Migrationsverket existerar, att det överhuvudtaget pågår en värld bortom Apollon. Men nu har Apollon åkt till Iran och kommer att vara där i en hel månad. I ett land där jag inte kan vara, istället är jag kvar här, bland hans leksaker och kläder.

 

Comments are closed.