2014-11-21 Jag vill hjälpa dig men jag vet inte alls hur

Förra året togs ett beslut om att även papperslösa har rätt till vård och medicin i Sverige, åtminstone “vård som inte kan anstå”, utan att bli avkrävda legitimation. Så långt är det givetvis bra. I synnerhet för den som är papperslös och har en specifik sjukdom. Svårigheterna börjar när de som arbetar inom vården och har hand om dessa ärenden – sjukhuspersonal, apotekare osv – antingen inte har informerats om den nya regeln, eller inte har någon aning om hur de faktiskt ska gå till väga när någon saknar id-handling.

När jag förklarade för min läkare att jag hade blivit papperslös och bad honom att skriva ut recepten på ett sådant sätt att apoteket inte skulle kräva legitimation av mig, sa han att han inte kände till något om detta. Eftersom inte heller jag visste gav jag honom kontaktuppgifter till Rosengrenska och sa att de säkert kunde förklara hur det ska gå till. Min läkare är, som tur är, en mycket vänlig människa, och jag hade ingen anledning att oroa mig för att han inte skulle ta tag i detta.

Några dagar senare hade han ordnat med receptet och lämnade över det till mig. Damen på apoteket ögnade igenom det och tittade sedan upp på mig med ett leende. Medan hon knappade runt på sin dator och bläddrade bland papper försökte hon gömma sin förvirring från mig, att hon inte alls visste hur hon skulle hantera receptet. Till slut gav hon upp och sa att hon verkligen gärna ville hjälpa till, men att hon inte alls visste hur. Jag frågade henne vad hon föreslog att jag skulle göra, och hon svarade att hon kunde prata med min läkare. Hon fick numret och sa att hon skulle höra av sig. Några oroliga dagar senare hörde de slutligen av sig från apoteket med beskedet att jag kunde komma och hämta min medicin.

Jag hade fördelen att vara insatt i regelverket, tack vare vänner som berättat om det för mig. Men borde inte den som arbetar med de här sakerna känna till det? Borde inte läkaren veta hur ett recept ska skrivas? Eller apotekaren hur receptet ska användas? Varför blir alla helt förvirrade över de här rutinerna? Om jag inte hade haft den information jag har hade jag inte kunnat få ut min medicin. (På samma sätt som jag inte skulle ha fått ut mitt bibliotekskort om jag inte hade varit insatt och haft insatta kompisar.) Är då inte denna nya regel helt tandlös, när den inte går att använda sig av? Det förefaller märkligt att en sådan lagändring går igenom utan att information samtidigt skickas ut till sjukhus- och apotekspersonal. Eller åtminstone utan att en infrastruktur skapas för informationen. Vill beslutsfattarna verkligen göra livet enklare för oss eller vill de bara vinna poänger?

 

Comments are closed.