2014-08-04 Glömd och gömd

Det var inte så att de hade missat att fråga. Hen hade bara ingen lust att följa med de andra ut för att titta på finalmatchen mellan Argentina och Tyskland. Mig är det ingen som ens bjuder in att hänga med på någon fotbollsmatch. Ytterligare en grej som tagit slut sedan jag lämnade Iran. Jag kom helt ensam till Sverige, kände inte en enda människa. Så småningom hittade jag människor som jag tyckte om och blev vän med.

Men tiden gick och jag fick det allt sämre i Sverige, medan de andra fortsatte med sina liv eller fick uppehållstillstånd och började med sina liv. Nu har det blivit en vana bland människor att så fort vi träffas fråga hur det går, om jag fortfarande är papperslös. Och svaret är alltid detsamma. Inget än, jag väntar. Jag har ingen inkomst och ingen legitimation.

Tiden går. Och mina vänner förvandlas till bekanta. Vilket i och för sig är helt naturligt. I början bjöds jag på både fest och på en öl eller en kopp kaffe av mina vänner. Men när tiden går och ens utsatthet inte blir mindre – när något förändras är det till det sämre – är det bara naturligt att de slutar säga till mig när de ska träffas över en öl nånstans, så att ingen ska behöva bjuda mig på en öl, jag som aldrig har pengar att bjuda tillbaka med.

Och på detta sätt blir du, Samira, så småningom utraderad från olika sammanhang. Och till slut, när det inte längre finns några sammanhang för dig att spendera pengar på varken dig själv eller någon annan, är du inte välkommen någonstans. Till och med när det är demonstration mot Israels bombningar av Gaza är det ingen som skickar ett mejl för att bjuda in dig. Det handlar inte ens längre om att du inte blir inbjuden för att det börjar bli obekvämt för människor att alltid bjuda dig på saker. Du är nu så utesluten att du helt enkelt är både glömd och gömd. Dina vänner är inte medvetna om din nyblivna osynlighet, du bara är det. Och själv vet du inte längre om de här människorna är dina vänner eller om det bara är några du känner till.

Två år har försvunnit. Och i Sverige har jag fortfarande varken vänner eller familj, bara några bekanta.

 

Comments are closed.