Utan namn

 

”Waiting in loyalty to the call of one’s heart is what it takes

to ‘win over’ an impossible situation.”

– Trinh T Minh-ha

 

This silence is

interrupted    Jag har varit

på Gazas stränder jag reste

genom ett stjärnfall

i Adriatiska havet

om nätterna    Vid kyla

skulle ni få eld    I mörker

ljus    Vi trodde att blodet inte kunde

rinna ur de mjuka blå

vågorna    There is no staying

in place

these days    My dear      “I’m hurting”    Att vi var

odödliga    Men världen är starkare än mig    Emot

dess makt har jag ingenting att sätta

än mig själv    Men det är också

allt    Det är det som är

världen    A man reads the man’s palm

Oh    he says     I see you

have a very long lifeline    Min makt

är fruktansvärd    Jag heter Mats    Vissa fjärilar

är som flyttfåglar    De flyger    Till nästa

värld    Jag vill bara säga    Du är

klar nu    Even the guards fall

silent    But this silence

is interrupted    Det börjar

alltid med att man reser

sig   Bortanför horisonten

är du klar med ditt uppdrag

och kan återgå

till din mänskliga form   Något kommer, något

annat, bättre     Någon mänsklig

form    Varje kväll sjunger

koltrasten utanför

mitt fönster    Den fyller mig

med något    vars ankomst

inte kan gripas    Och vemodet   Hur palmbladen böjs

över Syntagma    all the damage

my dear I’ve got

a ribbon now, I’m gonna wrap it up

I’m gonna send it out    Vi heter Sofia    Vi som vadar

genom knähögt gräs på väg

ner till vattnet, vi bär våra barn

på våra axlar    You are going to have

three children, says

the man   Under gula lövverk    Öron

i händerna    Vi kastar stenar

i vattnet, stenarna hoppar

över ytan, vi heter Elsbet, Erika

Helena, heter vi    He reads the man’s

palm    Hörs svallet? Ljudets

eko, det vita som nystas upp?    Hanna?   Vi har sett

varandra över haven     You have a long

lifeline    You have    Ett hjärta    Det regnar

i Sörmland    Jag tänker

på Mahmoud Darwish    Varför lämnade vi

hästen ensam    Tång, fisk, spolas upp

på stränderna     De brinnande bitarna

drivs genom kläderna och köttet, ner

till benen, stapplande skuggor

i fosforens ljus, kollapsar, vinden

för bort röken    Fisk, saltblåst    Vilken är

rättvisans insida    First one man, then another, offers

up his hand    As he reads more

palms, not only does the mood of the prisoners

change but that of the guards too    Tid

som småkryp, tid som

viner, sluter sig    Interrupted    Tång, salt

Vinden    Barnen skrattar    The prediction

is for longevity, more

children, joy   Lever du

i en annan värld    Vi kastar av oss

namn i vattnet    Du ska

leva ett långt liv    Den som inte tror

på någonting är en farlig människa    My friend

come stand by my side    Past silences, present

in the present    Det eviga modet

i nuet    Ett blodomlopp

i en rund sten    The element of surprise

has planted a shadow of doubt

in their minds    Vi heter

Jenny    Vi tänder en eld

på stranden, tänker

över tysta vatten    Vi heter Tove    Det finns inget

där där    Öron öppnade mot

öppnad av

våld och

ögon    Avstånd    Spärrar    Och genom en annan

rörelse öppna också

av hopp    Öppna av tecken

Av omöjlighet    Varför lämnade vi

hunden    Spillrorna av vår mänsklighet

i era händer    Varför barnen    De är redan

vuxna    Inget här här   Det finns bara där

här    Nu skriver jag det     Jag älskar dig    Mot

stränderna    Och ger upp allting

för dig     Medan mörkret faller

över planeten, över civilisationerna

utan båtar    Förlåt    Interrupted    Vi sitter och rullar små smala

fredscigaretter    If they told themselves

these deaths were inevitable    this no

longer seems inarguable    Fast ingen vet vad

fred är    Det finns bara här där

och riktningen    Vi heter Lina

och nästa dag

måste bli ljusare    Jag reser

mellan platser som jag försöker göra

till ett ursprung    Jag upplever mig ofta vara

outsägligt ensam   Bulldozern

river ännu ett hem, bilar kör

genom vatten, det är svensk sommar

i Malmö     Kan vi

möta vår egen blick

när någon annan tittar oss

i ögonen    I have no reaching hands

of greeting or singing

words of humanity

to offer – words don’t still the eyes

of my sons, the body of my love

or the rough hands of my mother – so why

should they still in offering to you?    Vi väntar

drömmer om en tid

som varit, som ska

bli, om vi inte hålls fast

i drömmen     I Aten     I Sörmland    Our name

Sara    Vi ska spilla smulor

på stengolven    Efteråt    Vid hunger skulle vi få

bröd, vid törst

vatten    Vi heter Kristian    Linn

heter vi, och vi hade en dröm

där det döda barnet låg i öknen

och en röst sade: Förtvivla! Allt annat

är hyckleri    Förtvivla!    Just absence

and shadows follows – vi sitter vid ett hav

och kan fortfarande inte förstå    Vid sorg tröst    Det här

är inte rättvisans fråga hur många

är ni     Henrik    Vi kastar namn

i havet     Vid alltför ljust skulle

ni få skugga    På internetcaféet i Rafah

spelar kidsen skjuta-sönder-

stridsvagns-spel    Medan de verkliga

stridsvagnarna    rör    sig     Ni har stjärnbildernas

rättfärdighet i era hjärtan    Li   Vi

är inte ensamma    Sitter alla

i samma båt, lieber-

sterbendes

du    Vinden av namn, över klipplandskapen

inom oss, som omformas, slipas, av

vatten, regn, vinden    Är ni

där? I ett regn

av brinnande fragment, i röken

som fyller lungorna, i eld

som inte går att släcka?    Vi heter också

Sara, som ni, som du, och du, my hearts

which trickle upon sheet and sheet

of paper

which bleed

to bleed to bleed

to bleed some mark

of living – of the struggle

within    living    Olivträden

längs vägkanterna    Vid oro

skulle vi få ro    Vid färglöshet

färg    I’ll b waving flags in the white

sand    Musslor    Sten    Vi heter Jakob, vi vill bara

säga    A menhir

Tahrir    Jonas    Sailing    Jeschko

heter vi    Martin, ibland    En ishavsvåg sjunker

tillbaka ner    Barnet som begravs    I drömmen

Vi hålls kvar    Vad jag såg? Svar: något = ne weit ek hvat

Ur det späda tysta bröstet

växer det upp en storm, en rasande sång

fruktansvärdare än världsalltets slut    You’re balancing

a world on your shoulders    This silence

interrupted    Sträcker vi oss mot    något

vars ankomst inte kan gripas    Vad tycker rättvisan

om tjugohundratalet?    Vid uttråkning ska ni få

humor    Jag åker buss jag ligger

över flera säten huvudet bakåt

mot ena sidorutan världen vänds

uppochned    Utanför bussfönstret

ser jag ekarnas kala tår

doppas i blå oändlighet    Vad hände

egentligen med vår himmel    Och vilket är

rättvisans hjärta och slår det

liksom förr    För att fästa sig

vid världen    Rena lakan

vid feber    Blod    Tång     Salt    Aldrig blir vi

aldrig ensamma    Vi heter

Eva    Ett tält mitt ute bland ruinerna

Vi är inte osårbara    Det är vattnet

som vi alla befinner oss vid    Vi heter

Joakim, och Tina, och you

told me you haven´t

written since things started… and I wish you

to write tonight    Det regnar

i Sörmland    På den andra stranden

syns billyktor, med långa

mellanrum    Tystnad   I believe

I miss your voice    Jag heter

Vanja jag består

av lika många möjligheter

som du    En söndagstyst himmel, a struggle

absent on my body, doften av jasmin

i skymningen, allt detta

vill jag dela med dig   Din historia

Din oro   Min    Sträcker vi oss

mot varandra? Och ser?    Och låter oss

själva förbli mänskliga?   När du talar

lyssnar jag    Vi heter Göran    Och vad

kunde rättvisan gjort

annorlunda? Öppna sår

tas hand om akut    Det är enda sättet

att att kunna resa    Barnen på Jorden

har rätt att växa upp i frihet    Jorden

reser    Kärleken, finns den

nedlagd i språket, som dess minsta

gemensamma nämnare?    The upheaval of time

and space through your voice    Jag reste, jag hette

Anna, Sofie hette jag   Are they so disoriented

by this sudden change of mood

among those they are about to kill      Vi heter

ditt namn    Det här inte rättvisans

fråga har ni er själva att skylla

och vilka är ni    Are they

unable to go through with

the executions    Interrupted    Vaknade

en sommar    Det finns ingenting farligt

med ropen över torgen, på Jorden    Människorna

på gatorna ler, unga

par med barnvagnar går

genom parkerna    Och månen är

där, här    Vi heter Yukimi och vad

hände med rättvisans himmel?    Kroppar är

sårbara som jord    Förlorade armar och barn

ska de kompenseras?    Anja heter vi    Allt detta

vill jag dela    David    Bitte     The longing hand lifting

to caress the cheek but

doesn’t, the bowed head of my child

ridden with guilt haven done ill

to his brother    Not yet    Not yet    Efter

slutfört arbete ska ni få

vila    Och sedan    Efter avslutad vila

arbete   Punkt efter avslutad

mening punkt   Och sedan    Att röra sig   I språket stod det

att vi inte kunde röra oss    Och ändå    Att sedan vända hemåt

genom kvarteren   Att i skymningen tala

med andra utan rädsla, hunger, lidande    Allt

detta     Ni har rätt    Orden har viskats

från mun till mun, från stad

till stad, från höstens Tunis

till vårens Kairo till sommarens

Damaskus – och jag vaknade

till en våt himmel    Söndagastyst     En flod kom

och spolade bort

stenarna    My friend, come and stand

beside me    Det doftar sol    Det här är ett försök

att sluta svika, förråda, as with my sister,

ya´ni, as to my sister, these words,

and Terrabi, Cora Li    And all    Detta skulle

vi vilja dela med er, bara detta

bröd, några otillräckliga ord    We’ll ride out

the storm that’s coming     Att sträcka sig

ut, och att se    Finns det

frågor?   Finns det frågor på detta    Det första

stycket    Det börjar

med att man reser sig

upp från knä    Det är enda sättet

att kunna resa

sig upp    Ni står på Gazas stränder

Och ni kommer

till er

 

– Av Lina Ekdahl, Helena Gillinger, Linn Hansén, Kristian Lundberg, Anna Lamberg, Marie Lundquist, Mats Kolmisoppi, Göran Dahlberg, Nicklas Hållén, Li Vinthagen, Muhammed Ali, Sara Hallström, Jenny Tunedal, Hanna Hallgren, Jenny Wrangborg, Johan Lindblom, Yukimi Nagano, David Torstensson, Jakob Domaregård, Bitte Isacsson, Joakim Andersson, Kristian Hallberg, Henrik Bäckstrand, Vanja Larberg, Nabila Abdul Fattah Ryback, Tina Frenndessson, Tove Folkesson, Anna Hultgren, Sara Nelson Westin, Jonas Hassen Khemiri, Jeschko Edberg, Sofia Gräsberg, Anja Kristiansson, Martin Persson, Eva Linde, Elsbet Lange, Sofie Jansson, Stefan Villkatt, Anna Winberg, Johannes Anyuru, Erik Skilström, Görgen Olsson, Ingela Olsson – också andra.

 

Comments are closed.