Nils Olsson  Ingress

Var börjar eller slutar familjen? Frågan är förmodligen fel ställd - i någon bemärkelse har vi alla samma ursprung, och givet dagens potentiellt oändliga varianter av familjesammansättningar är det trivialt att påstå att dessa avgränsas på basis av andra kriterier än rumsliga, eller ens biologiska.

Kanske bör man istället fråga sig: när är familjen? Ta till exempel det välbekanta begreppet familjär, ofta förstått som just 'familj är…'. Vi förstår gärna det familjära som det som hör till familjen, och som därigenom står för det välbekanta, likarta-de, trygga. Ingenting kunde vara mindre sant! Den definition som detta nummer av Glänta i någon mening stipulerar lyder: familjärt är det som inte hör familjen till men som påminner om någonting inom den. 

Det familjära får för det första inte tillhöra familjen, det måste vara främmande i någon mening. Begreppet särskiljer det som är familjen från det som påminner om den. Det finns aldrig skäl att kalla någons uppträdande för familjärt om denne verkligen ingår i ens familj. Endast om en utomstående - vars uppträdande gentemot oss inom familjen liknar vårt eget gentemot varandra - säger vi: ”Han har ett familjärt sätt”. 

Det familjära måste för det andra likna någonting inom familjen, det måste påminna. Detta är nödvändigt, ty om det inte föreligger någon likhetsrelation -mellan två objekt (eller måhända subjekt) på var sin sida om familjens gräns, kan -heller ingen familjaritet föreligga. De båda villkoren förutsätter varandra ömsesidigt: -allting utanför familjen kan inte vara familjärt, det måste likna, och genom att det liknar placerar det sig också utanför. 

Det är lika fel att se det familjära som immanent (det vill säga som lika med eller tillhörande familjen) som att se det som någonting radikalt annorlunda än det som hör familjen till. Här föreligger en alteritet, men inte en annorlundahet. Tvärtom är ju likheten, som sagt, en nödvändig egenskap hos det familjära, men det är i kraft av att det blott liknar som det också blir till någonting annat. Det familjära är alltid marginellt: annat men inte annorlunda, främmande som tränger sig på, bekant som drar sig undan.

Familjariteten framträder inte sällan i skepnad av någonting hotfullt, eller skrämmande. Det familjära tycks hota det inom familjen förborgade, dess hemlighet: det framstår som o-hem-likt, men genom att det liknar, genom att det påminner, blir det också till någonting hemskt. På så vis kan familjariteten också förefalla kränkande; det bekanta hotar att kränka gränsen mellan inre och yttre, eller vad värre vore: sätta den ur spel. Det familjära gör oss alltså medvetna om möjligheten till ett ofrivilligt införlivande, liksom det också antyder att familjens gräns kanske inte alltid går där vi tror. Ofta är upptäckten av det likartade just det som får oss att etablera skillnader: ”Det gäller att vara på sin vakt gentemot den som talar med en familjär ton!”; eller: ”Av vilka skäl vill hon tala likt oss?”

Detta nummer av Glänta tematiserar relationer mellan närhet och likhet, inre och yttre, familj och icke-familj, uteslutande och införlivande, negativa och positiva mutationer… De mer eller mindre konkreta utgångspunkterna har varit inavel (Gudrun Norstedt, Mikael Landén, Ida Börjel) och biopolitik (Ulrika Dahl, Giorgio Agamben, Christina Kullberg), men här finns också bidrag kring olika slags undantagstillstånd (Christian Nilsson, Ola Nilsson), moderskapstabu och barnadråp (Ewa Löwstedt) endogamiska unioner i det moderna projektets skugga (Ana L Valdés) och romantikens intresse för incest (Ivar Armini). Här finns filmer om män (Marie Norin), prosa om bajs (Jean-Luc André d'Asciano), poesi om exekution (U.K.O.N.) och bildkonst om majoritet (Christina Kullman).

Inavel är ett fenomen som alltid utmanat våra föreställningar om familjen. Tidigare var inavel ett symtom på underskott: det fanns helt enkelt för få individer utanför familjen att fortplanta sig med. Idag har inavel istället att göra med ett överskott: givet familjens konventionella karaktär, givet våra nya stadfästa former av familjestrukturer och partnerskap, har inavelns plats förskjutits. Vi står idag inför en rad nya mutationer. Här, i detta tidskriftsnummer, utgår vi från att dessa mutationer är positiva.


Omslag

Pris: 50 kr
Beställ nummer.