Oswald de Andrade  Det antropofagiska manifestet

Översättare: Marcia Sá Cavalcante Schuback & Jonatan Habib Enqqvist

Med kompletterande ordlista

   

Endast antropofagin förenar oss. Socialt. Ekonomiskt. Filosofiskt.

Världens enda lag. Det maskerade uttrycket av all sorts individualism och kollektivism. Av alla religioner. Av alla fredstraktat.

Tupi or not Tupi that is the question.

Mot alla katekeser. Mot Gracchernas moder.

Det enda som intresserar mig är det som inte är mitt. Människans lag. Antropofagens lag.

Vi är trötta på alla dramatiskt misstänksamma katolska äkta män. Freud gjorde upp med kvinnans gåta och med andra skrämmande ting i den tryckta psykologin.

Det som hindrade sanningen var klädseln, det ogenomträngliga elementet mellan den inre och den yttre världen. Reaktionen mot den påklädda människan. Den amerikanska filmen kommer att upplysa om detta.

Solens barn, de levandes moder. De som hittades och med längtans hyckleri älskades våldsamt av emigranter, slavar och turister. I jätteormens land.

Det var för att vi aldrig haft varken grammatikböcker eller samlingar av gamla växter. Och för att vi aldrig kände till det urbana, det ”suburbana”, det avgränsade och det kontinentala. Vi var en dåsig fläck på Brasiliens världskarta.

Ett delaktigt medvetande, en religiös rytmik.

Mot alla importörer av medvetande på burk. Livets påtagliga existens. Den för-logiska mentaliteten som herr Lévy-Bruhl vill studera.

Vi vill ha en karaib-revolution. Större än den franska revolutionen. Förenandet av alla effektiva revolter i riktning mot människan. Utan oss skulle Europa inte ens ha sin torftiga deklaration om mänskliga rättigheter.

Den av Amerika utannonserade gyllene tidsåldern. Gyllene åldern och alla girls.

Härkomst. Kontakten med det karaibiska Brasilien. Où Villegaignon print terre. Montaigne. Naturmänniskan. Rousseau. Från franska revolutionen till romantiken, till bolsjevikernas revolution, till surrealismens revolution och till Keyserlings tekniska barbar. Vi går.

Vi har aldrig förhörts på katekesen. Vi lever enligt somnambula lagar.

Vi såg till att Kristus föddes i Bahia. Eller i Belém i Para.

Men vi har aldrig medgivit logikens födelse ibland oss. Mot fader Vieira. Han undertecknade vårt första lån för att få sin provision. Kungen, som var analfabet, sa till honom ”skriv ner det på pappret men inte så pratigt”. Lånet togs. Det brasilianska sockret inseglades. Vieira lämnade pengar i Portugal och tog med sig pratet.

Anden vägrar att föreställa sig anden utan kropp. Antropomorfismen. Behovet av ett antropofagiskt vaccin. Som motvikt mot meridianens religioner och de yttre inkvisitionerna.

Vi kan endast förhålla oss till en värld av orakel.

Vi använde oss av rättvisans kodifiering av hämnden. Vetenskapens kodifiering av magi. Antropofagi. Den ständiga förvandlingen av Tabu till Totem.

Mot den omkastbara världen och objektiverade idéer. Kadaveriserat. Ett hinder för dynamiskt tänkande. Individen, systemets offer. Källan till klassiska orättvisor. Till romantiska orättvisor. Och glömskan av inre erövringar.

Rutter. Rutter. Rutter. Rutter. Rutter. Rutter. Rutter. Rutter. Rutter.

Den karaibiska instinkten.

Hypotesernas liv och död. Från ekvationen jag – del av kosmos, till axiomet, kosmos – del av mig. Överlevnad. Kunskap. Antropofagi.

Mot vegetativa eliterna. I kommunikation med marken.Vi har aldrig förhörts på katekesen. Istället hade vi Karnevalen. Indianen utklädd till senator i kejsardömet. Låtsas vara Pitt. Eller uppträder i Alencars operor fulla av portugisiska välvilliga känslor.

Vi hade redan kommunism.?Vi hade redan det surrealistiska språket. Gyllene tidsåldern.

Catiti Catiti

Imara Notiá

Notiá Imara

Ipejú

Magi och liv. Vi hade en förteckning över och en fördelning av fysiskt, moraliskt och värdefullt gods. Med hjälp av några grammatiska former kunde vi övervinna mysteriet och döden.

Jag frågade en man vad Lag var. Han svarade att det var en garant för att utöva möjligheten. Hans namn var Galli Mattias. Jag åt upp honom.

Determinism finns inte där det finns mysterier. Men vad har vi med detta att göra?

Mot en historia som börjar i Cape Finisterra. Den odaterade världen. Orubricerad. Utan Napoleon. Utan Ceasar.

Framstegens fixering genom kataloger och TV-apparater. Bara maskineriet. Blodtransfutorerna.

Mot antagoniska sublimeringar. Hitförda i karaveller.

Mot missionärernas sanning, definierad av?en skarpsinnig antropofag, Vicomten av Cairu; en lögn som upprepats många gånger.

Men det var inga korsfarare som kom. Det var flyktingar från en civilisation som vi håller på att äta upp för vi är starka och hämndlystna som Jabuti.

Om Gud är det oskapade universums medvetande, är Guaraci de levandes moder. Jaci är växternas moder.

Vi har inte haft något spekulativt tänkande. Men vi hade gissningens kraft. Vi hade politik, fördelningens vetenskap. Och ett planetärt socialt system.

Folkvandringarna. Flykten från långtråkiga tillstånd. Mot urbana skleroser. Mot högskolor. Och den spekulativa ledan.

Från William James till Voronoff. Omgestaltning av Tabu till Totem. Antropofagi.

Familjefäder och skapandet av storkens moral: Verklig okunnighet om tingen + brist på fantasi + auktoritetskänsla gentemot den nyföddfikna (sic).

Det är nödvändigt att utgå från en djup ateism för att komma fram till föreställningen om Gud. Men karaibmänniskan behövde inte detta eftersom hon hade Guaraci.

Det skapade målet reagerar som fallets änglar. Sedan vandrade Moses. Vad har vi med detta att göra?

Innan portugiserna upptäckte Brasilien, upptäckte Brasilien lyckan.

Mot indianer som bär facklan. Marias indianska son, Katarina de Medicis gudson och Sir Antonio de Mariz svärson.

Glädjen är det matematiska beviset.

I?Pindoramas matriarkat.

Mot minnet, vanans källa. Förnyad personlig erfarenhet.

Vi är konkretister. Idéer hugger, reagerar, bränner folk på torget. Låt oss upphäva idéerna och andra förlamningar. Genom rutterna. Tron på tecken, tron på instrumenten och på stjärnorna.

Mot Goethe, mot Gracchernas moder och João VI:s hov

Glädjen är det matematiska beviset.

Striden mellan det som skulle kunna kallas den oskapade och den skapade varelsen illustrerades av den ständiga motsättningen mellan människan och hennes Tabu. Vald av kärleken och det kapitalistiska modus vivendi. Antropofagi. Absorbering av den heliga fienden. För att transformera honom till Totem. Det mänskliga äventyret. Det jordnära ändamålet. Emellertid lyckades endast de rena eliterna genomföra den köttsliga antropofagin, den som bär den högsta meningen med livet inom sig och undviker allt det onda som Freud identifierade, katekesondskan. Det som händer är inte en sublimering av den sexuella instinkten. Det är den antropofagiska instinktens termometerskala. Från köttslig blir den valbar och skapar frändskap. Kärleken är tillgiven. Vetenskapen, spekulativ. Avvikelse och överflyttning. Vi når fram till förnedringen. Den lågtstående antropofagin som samlas i katakesen – avunden, ockren, förtalet, mordet. Den så kallade belästa och kristnade folkens pest, det är mot den vi agerar. Antropofager.

Mot Anchieta som sjunger om himlens elva tusen jungfrur i Iracemas land – patriarken João Ramalho, São Paulos grundare.

Vi har ännu inte proklamerat vår självständighet. Typisk fras av Don João VI:

Min son, sätt denna krona på ditt huvud innan någon äventyrare gör det! Vi fördrev dynastin. Det är nödvändigt att fördriva Branganças anda, Maria das Fontes lagar och snuset.

Mot den sociala påklädda och förtryckande verkligheten som Freud registrerat – verkligheten utan komplex, utan galenskap, utan prostitution och utan fängelserna under Pindoramas matriarkat.

 

Oswald de Andrade i Piratininga år 374 efter sväljandet av Sardiniens biskop.

Revisita de Antropofagia (São Paulo), nr 1, maj 1928

 

Översättning av manifestet samt sammanställning av ordlistan av Marcia Sá Cavalcante Schuback & Jonatan Habib Engqvist

 

Ordlista till Det antropofagiska manifestet

Don João VI kungen av Portugal (1767–1826). Tog över kungariket när hans mor, drottningen, blev sinnessjuk. Han förband sig politiskt med England mot Spanien och Frankrike. När Portugal invaderades av Napoleons trupper 1807 flyttade han kungariket till Brasilien och öppnade kommersiella förbindelser från Brasilien till olika länder. Under hans vistelse i Brasilien grundades politiska, juridiska, kulturella institutioner. Med honom kom den franska konstnärliga missionen 1808, han grundade även akademin för sköna konster, den botaniska trädgården i Rio de Janeiro, mm.

Gracchus romerskt familjenamn. Bröderna Tiberius och Gajus Gracchus (första århundradet f Kr) sökte av den egendomslösa lantbefolkningen skapa ett romerskt bondestånd. Gajus, som eftersträvade en vittgående allmän demokratisering av samhället, hade även planer på att utsträcka medborgarrätten till alla fria män i landet.

Guaraci indianmytologi.

Hermann von Keyserling tysk filosof (1880–1946). Han försökte i verket Das Reisetagebuch eines Philosophen (En filosofs resedagbok) (1919–22) belysa skillnaden mellan öster- och västerländsk filosofi.

Iracema titeln på en roman av José de Alencar, den stora romantiska författaren i Brasilien. I romanen skildras kärleken mellan en indiansk kvinna, Iracema, och en vit soldat. Den inspirerades av grundandet av delstaten Ceará i nordöstra Brasilien. Iracema beskrivs i romanen som jungfrun som hade honungsläppar.

Jabuti ett kräldjur, men betecknar även en indianstam i Brasilien.

Jaci ett sorts palmträd (Scheelea wallisii).

José Martiniano de Alencar (1829–1877) var en av de största romantiska författarna i Brasilien. Han skrev bland annat O Guarani som användes som motiv till en opera med samma namn av Carlos Gomes.

José de Anchieta portugisisk jesuitmissionär (1534–1597). Skrev dikter och arbetade hela sitt liv för att civilisera och kristna indianerna, lärde sig tupispråket, skrev kristna dramatiska liturgier på både portugisiska och tupi, skrev en tupigrammatik och författade en av de mest omfattande beskrivningarna av Brasiliens växter, djur och etnologi.

Karaib, carahib, caraíba folkstam, idag nästan helt utrotad, som bebodde de små Antillerna. Caraíbas utgjorde en viktig språklig kulturenhet under kolonisationstiden.

 

Katarina av Medici (1519–89) fransk drottning med stort inflytande över fransk politik under sönernas, Karl IX och Henrik III, regeringar. Under striderna mellan hugenotter och katoliker bevakade Katarina statsmaktens intressen genom att spela ut båda parter mot varandra.

Kristus gudson (i Bahia ofta avbildad med mörkt skinn).

Lucien Lévy-Bruhl fransk filosof och sociolog (1857–1939). Författaren till den epokgörande boken La mentalité primitive (1922).

Nicolas Duran de Villegaignon fransk huguenott, dvs reformationsanhängare i Frankrike, elev till Calvino, kom till Rio de Janeiro 1555 och grundade det så kallade France Antartique (Antarktiska Frankrike) i Rios skärgård.

Pindorama namn på en palm och även den äldsta beteckningen på Brasilien.

Prästen Antonio Vieira jesuitmissionär (Lissabon 1608 – Salvador 1697) som betraktas som den största katolska predikaren i det portugisiska språket och en av de främsta författarna på detta språk. Inspiratör till den moderna portugisiska retoriken. Han vistades i Brasilien i flera perioder. Innan sitt sista besök i Brasilien vistades han i Rom och var där Drottning Kristinas favoritbiktpräst.

Serge Voronoff rysk-fransk fysiolog (1866–1951). Chef för kirurgiska experimentallaboratoriet vid Collège de France. Känd för sin omstridda föryngringsmetod medelst transplantation av könskörtlar från apor till människor.

Tupi en av de viktigaste brasilianska indianstammarna. Deras språk dominerade vid kusten under kolonisationstiden, talas fortfarande i några stammar i Amazonas.

Vicomte de Cairu brasiliansk ekonom och politiker (1756–1835). Introducerade studier i politisk ekonomi i Brasilien och övertalade den portugisiska kungen, João VI, att tillåta Brasilien att bedriva kommers med länder som hade vänskapliga förhållanden med Portugal. Detta skedde 1808 och för Brasilien innebar det en öppenhet inför världen och ett första steg mot självständighet. 1808 kom också en fransk konstnärlig mission till Brasilien.

William James amerikansk filosof (1842–1910), företrädare för pragmatismen och ansåg som religionsfilosof att känslan är religionens grundval. Viktiga verk är Principles of Psychology och The varieties of religious experience.

William Pitt brittisk statsman (1759–1806). Var som premiärminister 1783–1801 Storbritanniens egentlige styresman och framstod efter franska revolutionens utbrott som ledare av den frankrikefientliga politiken i Europa.

 

 

 

Omslag

Pris: slutsålt
Beställ nummer.