Göran Dahlberg & Linn Hansén  Inledning

I vilka situationer är det viktigt att vara med på samma platser som så många andra som möjligt, och försöka förändra de platserna? I vilka lägen är det bättre att markera ett avstånd gentemot det en arbetar emot, för att tillsammans med förmodat likasinnade generera ny energi för ett fortsatt arbete?

Kampen om ”alternativ” till det rådande tycks hårdare än någonsin. I tider av alternativa fakta, AlternaMedia, alt-right, Alternative für Deutschland – vad innebär det att försöka reclaima det alternativa för en annan typ av samhällsförändring?

För Gläntas del har vi alltid, ända sedan starten, diskuterat om huruvida det, i ett givet läge, är bättre att arbeta inifrån eller utifrån, eller vad vi nu ska kalla de olika polerna. Alltså frågan om i vilka situationer vi ska, och kan, agera inom ramen för en viss struktur eller institution, och i vilka vi istället ska försöka etablera alternativa sätt att organisera sig eller uttrycka sig.

När vi adresserade ett öppet brev till Bok- och biblioteksmässan, i samband med deras beslut att låta Nya Tider ha en monter, skrev vi att det inte alls är så att vi nödvändigtvis alltid måste stå bredvid våra vänner eller likasinnade. Det upprepar vi gärna. Det finns många skäl att också ta plats i andra rum, att ”ta debatten”, men inte alltid och under vilka förutsättningar som helst. Ibland får vi göra det just vi kan bäst, med de resurser vi har till vårt förfogande och tillsammans med just de vi helst gör det tillsammans med. Ett tidskriftsnummer till exempel.

Hösten 2017 upplevde vi det som nödvändigt att upprätta en annan plats, om så bara ett stenkast från Bokmässan och ett kvarter eller två från nazisternas demonstration. Hit, till Världskulturmuseet, bjöd vi in ett antal gäster att på ett eller annat sätt förhålla sig till frågor om vilka idéer om vi och dom som styr våra val av strategier och allianser; eller vilka sätt att befinna sig innanför och ställa sig utanför som är möjliga för vem; eller vilka gemensamheter respektive skiljelinjer som är mest avgörande i kampen mot rasism och fascism.

Vi fortsatte sedan med en rad offentliga samtal om sådana likheter och skillnader under denna höst, och den politiska situationen är knappast mindre akut nu, i det begynnande valåret 2018. Medan vissa saker kanske kan sägas förenklas av att omständigheterna försvåras, i meningen att konfliktlinjerna framträder än mer skoningslöst, så gör det samtidigt att de fundamentala frågorna om vad likheter och skillnader är och betyder alltjämt behöver diskuteras, igen och igen, i mindre såväl som större rum.

De frågor som delvis fick sin laddning under en mycket specifik koncentration i tid och rum fortsätter att insistera. I det här numret behandlas de framför allt i ett antal personliga essäer. Kanske är det en form som i sitt odlande av tvivlet och osäkerheten lämpar sig särskilt väl för att komma nära den konkretion som krävs för ett allvarligt försök att svara, utan att nöja sig. Det handlar om likheter och det handlar om skillnader: mellan att vara muslim och att inte vara det, mellan att betraktas som icke-vit respektive vit, mellan att vara fången i en kvinnokropp och i en manskropp, mellan att ha växt upp på den här platsen eller att ha växt upp på en annan, mellan att synas på fotografier och inte synas, mellan att inte sitta i fängelse och att göra det. Mellan att vara rasande och att inte vara det, mellan att apa sig och att vara sig själv, mellan lilla jag och människan i allmänhet.




Omslag

Pris: 100
Beställ nummer.