The Center for Land Use Interpretation   Mitt i periferin

Översättare: Göran Dahlberg & Linn Hansén

Det finns många platser som gör anspråk på att vara USA:s centrum. CLUI har sammanställt ett arkiv över dessa centrum – de kan vara bestämda av geografi, geodesi eller Google – och begett sig ut på vägarna mellan små platser med stora anspråk.

001

"Eftersom det inte finns något otvetydigt sätt att lokalisera en sådan punkt, skulle det bästa vara att helt ignorera den […] Slutsatsen som tvingar sig på oss är att det inte finns något sådant som ett geografiskt centrum för någon stat, något land eller någon kontinent […] Detta är ett fall där alla skulle kunna ha olika uppfattningar men alla ha rätt." (Oscar S Adams, matematiker vid US Coast and Geodetic Survey)

Var är USA:s centrum? En del föreställer sig tätbefolkade städer som New York eller Los Angeles, geografiskt belägna vid de östra och västra sidorna av landet, som centrum, åtminstone kulturella eller ekonomiska sådana.

Andra typer av viktiga nationella centrum är platser där omfattande system styrs eller administreras centralt, som Pentagon eller Vita huset. Ett intressant exempel är ledningscentralen för Global Positioning System vid Schriever Air Force Base, utanför Colorado Springs i Colorado. Här kalibreras och styrs hela GPS-systemet, en konstellation av mer än 24 satelliter, genom kommunikation med markbaserade stationer utspridda i världen och atomur i Schriever. Dessa klockor håller också tiden för internet, och för motsvarigheten till Fröken Ur i USA. De globala systemen för mätningar av tid och rum är koncentrerade hit till Colorados slätter, några kilometer från det berömda underjordiska kontrollrummet NORAD i Cheyennebergen.

De stora företagens huvudkontor kan betraktas som centrum för makt och kontroll, och det gäller även några av deras kontrollrum, som AT&T National Control Center i Bedminster i New Jersey, eller de nationella transportsystemens kontrollrum, som Union Pacific Harriman Dispatching Center i Omaha, som styr alla tåg och spår i landets största järnvägsnät. Ett annat exempel är det nätverk av regionala oberoende systemoperatörer som styr landets eldistribution. All energi i New England, till exempel, kontrolleras från en byggnad i Holyoke i Massachusetts. Därinne arbetar inte ens tio personer vid sina datorer, under en stor upplyst skärm som visar status för några av de 330 kraftverk och dryga 1?000 mil av kraftledningar som står under deras kontroll.

Centrum kan också bestämmas med hjälp av geografiska kriterier. Befolkningscentrum, geografiska centrum, geodetiska centrum – de är bara några av försöken att definiera nationens mittpunkt. Alla är exakta, på sitt eget sätt, och alla är verkligt menade i sin respektive önskan att hitta hjärtat av denna stora, komplicerade plats.

002

Tillsammans med The Institute of Marking and Measuring har Center for Land Use Interpretation tagit fram utställningen ”USA:s centrum”, som skildrar en mängd olika centrum, däribland Nordamerikas geografiska centrum, den nordvästra hemisfärens centrum, det kontinentala USA:s geografiska centrum, USA:s geografiska centrum, det sammanhängande USA:s geografiska centrum, Nordamerikas geodetiska centrum, USA:s befolkningscentrum respektive USA:s centrum enligt Google.


Nordamerikas geografiska centrum: Rugby i North Dakota

003

Nordamerikas geografiska centrum har fastslagits som den punkt på vilken kontinentens yta skulle balansera om den vore jämntjock. Beräkningarna placerar USA:s geografiska centrum vid 48° 10’ N och 100° 10’ V, i en sjö i North Dakota. Närmaste stad är Rugby, som ligger två och en halv mil därifrån och rymmer ett flertal intressanta sevärdheter, såsom en obelisk tillägnad just detta centrum.


Den nordvästra hemisfärens centrum: Poniatowski i Wisconsin

004

Den nordvästra hemisfärens centrum är den punkt, 45° N och 90° V, som ligger exakt mitt emellan ekvatorn och Nordpolen, och en fjärdedels varv runt jorden räknat från nollmeridianen i Greenwich. Platsen, som återfinns i Marathon Country i Wisconsin, ungefär åtta kilometer nordväst om staden Poniatowski, är utmärkt en bit därifrån med en till synes officiell stompunkt och en skylt där det står: ”Detta minnesmärke är enbart en symbol för den 90:e meridianen och den 45:e breddgraden. Den verkliga platsen ligger N 75° 06’ 38” Ö, 1,066.18’ från monumentets centrum.”


Det kontinentala USA:s geografiska centrum (för de 49 staterna): Castle Rock i South Dakota

005

Efter att Alaska som fyrtionionde stat anslutit sig till unionen 1959 förklarades Twin Tops-berget, inte långt från Castle Rock i South Dakota, vara USA:s geografiska centrum. Bara sju månader senare anslöt även Hawaii, och de numera 50 staternas centrum instiftades en och en halv mil längre västerut. En vägslinga och ett picknickområde iordningställdes, med ett monument över detta nya centrum för de 50 staterna. En stig leder härifrån upp till en utsiktsplats som snarare erbjuder en vy över Twin Top (de 49 staternas centrum) än det mer avlägset belägna centrumet för de 50 staterna. Platsen övergavs när ett nytt monument för de 50 staternas centrum istället byggdes i den närmaste staden, Belle Fourche.


Nationens geografiska centrum: Belle Fourche i South Dakota

006

USA:s nuvarande geografiska centrum ligger på en åker väster om Twin Tops-berget i South Dakota. Platsen etablerades som de 50 staternas centrum när Hawaii godkändes som medlem i unionen 1959. Uträkningen gjordes med hjälp av en båge som sträcktes mellan de 49 staternas geografiska centrum och Hawaiis geografiska centrum. Vid den punkt där bågen balanserade slogs det nya centrumet fast. Då denna punkt visade sig ligga långt utanför staden, samlade invånarna i Belle Fourche 2007 ihop pengar för att upprätta ett monument bakom besökscentrumet i själva staden, som ett tecken på stadens centrala läge.


Det sammanhängande USA:s geografiska centrum (för de 48 staterna): Lebanon i Kansas

007

1918 tillkännagav US Geological Survey att 39° 50’ N och 98° 35’ V, på en åker norr om Lebanon i Kansas, utgjorde nationens centrum. Att så var fallet bekräftades av The Coast and Geodetic Survey samma år, trots att den primitiva metod som avgjort saken bestod i att en kartongbit som skurits efter konturerna av de 48 staterna balanserades på en nålspets. Även om The Geodetic Survey senare skulle ta tillbaka sina offentliga tillkännagivanden, var denna inledande bekräftelse nog för att Lebanons samhällsförening skulle kunna hävda att centrumet var officiellt, och därmed ta hem titeln som, antogs det, skulle kunna leda till betydande fördelar för turistnäringen och bokstavligen sätta staden på kartan. 1940 anlade föreningen en park tillägnat centrumet i slutet av Kansas Highway 91, delstatens kortaste highway som byggts just i syfte att koppla samman huvudleden med parken. Ett kapell har rests för att besjäla platsen. En gång i tiden fanns där också ett motell, ett kafé och en souvenirbutik för besökare, men då bara enstaka turister hittade fram till denna avlägsna plats stängde det nybyggda motellet för gott efter bara några år. Tre kilometer söder om monumentet ligger staden Lebanon, ett före detta jordbrukssamhälle med en sömnig stadskärna. I den närliggande staden Smith Center finns närmsta öppna motell. Vattentorn och andra jordbruksrelaterade konstruktioner visar på områdets karaktär. En gammal stuga där låten Home on the Range en gång skrevs är ett av regionens landmärken. I motsatt riktning ligger Cawker City, staden där världens största garnnystan finns att beskåda.


Nordamerikas geodetiska centrum: Lucas i Kansas

008

Nordamerikas geodetiska (från grekiskans geo, jord och daiein, att dela) centrum är utmärkt med en liten stompunkt i brons på en åker norr om staden Lucas i Kansas. Meades ranch, som området kallas, är en av världens viktigaste platser för geometriska mätningar. Mellan 1901 och 1983 kartlades en sjättedel av jordens yta med denna fixpunkt som utgångsläge. Eftersom Meades Ranch hade en så avgörande betydelse för kartografer och lantmätare både nationellt och internationellt, fanns det fram till 1983 en andra bronsstämpel begravd djupare ner i marken, om något skulle hända med den övre.


USA:s centrum enligt Google: Dearing i Kansas

009

USA:s centrum enligt Google fastställs genom att skriva in ”USA” i sökfältet på Google Maps och sedan zooma in. Gör man det hamnar man i ena änden av en liten damm som ligger på privat mark, drygt tre kilometer norr om Dearing i Kansas.

Fram till för bara några år sedan fanns det enligt Google flera olika centrum i USA. Standardcentrumet för Google Earth var då i sig självt decentraliserat: PC-användare hamnade, om de zoomade in, i Meadowbrook Apartments i Lawrence, Kansas, vilket är där Brian McClendon, chef för Google Earth, växte upp; medan Mac-användare hamnade i korsningen Main Street och Lincoln Avenue i Chanute i samma delstat, vilket är Dan Webbs barndomshem, alltså han som utvecklade själva mjukvaran.


USA:s befolkningscentrum: Plato i Missouri

010

2010 års folkräkning utsåg den lilla staden Plato i Missouri till USA:s befolkningsmässiga centrum. Centrumet bestäms matematiskt som den punkt där en föreställd, platt, viktlös och oböjlig karta över USA skulle balansera om vikter som representerar landets ungefär 308 miljoner invånare placerades ut över den i enlighet med varje persons hemvist. Census Bureau [motsvarigheten till Statistiska centralbyrån] reste då ett monument i stadskärnan, mitt emot banken och bredvid postkontoret. 2020 kommer Plato dock att förlora sin titel – var tionde år utser byrån ett nytt befolkningscentrum, och det ligger vanligtvis längre västerut och något söder om det förra. Monumentet står mitt i staden, men den exakta punkten är något mindre tillgänglig: den ligger i en buske på betesmark som tillhör Hartzog Ranchs privata ägor, drygt tre kilometer därifrån. Där har en grupp statligt anställda lantmätare markerat ut platsen med en stenhög, som nu vårdas av ortsborna.


USA:s centrum på turné
Efter att varit uppställd under ett år i Lebanon i Kansas, bredvid monumentet för det sammanhängande USA:s geografiska centrum, begav sig den lilla utställningsbaracken ”USA:s centrum” ut på turné: en runda i mitten av landet där den stannade till och öppnade för allmänheten på några av dessa centrala platser. Allt som allt en sträcka på 4?782 kilometer, ungefär lika långt som att resa från kust till kust. Om sträckan skulle delas på hälften skulle vi vara tillbaka i mitten, där vi började.


r1

Det första stoppet på resan var Thompsons OK Tire Center i Beloit, Kansas, 95 kilometer från Lebanon, där vi skaffade nya däck till den långa resan. Middagen intogs på Bosselman Travel Center i Salina, tillsammans med Chris Cook från Salina Art Center som hade tagit hand om personalen från IMAM när de iordningställt utställningen i trailern ett år tidigare. Efter middagen åkte allihop till Topeka i Kansas för natten.

Nästa morgon, efter ett besök på Home Depot för att förstärka säkerhetskedjan, begav sig vår lilla skara österut igen.

Söder om Kansas City, i närheten av Lake of the Ozarks, och efter att ha kört genom Missouris städer med roliga namn som Peculiar och Tightwad, kom vi fram till den första utställningsplatsen: det lilla samhället Plato i Missouri, som betecknas som USA:s befolkningscentrum, där vi parkerade mitt i staden, vid postkontoret.

Medan besökare kom och gick begav vi oss ut för se detta ”faktiska” befolkningscentrum så som det är matematiskt bestämt, placerat några kilometer utanför staden, på privat mark som är en del av den gamla Hartzog Ranch. Bob Biram, den inofficiella borgmästaren i Plato (staden är inget eget juridiskt-administrativt område, och har därmed inget eget stadsstyre), tog med oss till ranchen där vi träffade Meg Sartain, en av ägarna till den gamla och vidsträckta gården, som släppte ut oss genom grinden, ut på betesmarken. Vi började gå ned mot den plats i skogen där lantmätare från US Coast and Geodetic Survey och Census Bureau hade varit under våren 2011 för att besöka själva platsen som de hade beräknat vara befolkningscentrum eller befolkningstyngdpunkten.

Efter att ha vadat över en bäck och tagit sig igenom ett snår kom vår grupp fram till en liten glänta med en ihoprasad hög med stenar och en liten amerikansk flagga. Vi insöp detta ögonblick av jämvikt och föreställde oss vara omgivna, i samma mån åt alla håll, av alla andra i USA. Det var som om vi stod vid det statistiska centrumet för konsensus, en avlägsen men väl avvägd stödjepunkt.

Utställningsbaracken hölls öppen i Plato under kvällen, och även morgonen därpå, innan vi packade ihop och begav oss tillbaka ut på vägarna, mot nästa destination: USA:s geografiska centrum, nära Belle Fourche i South Dakota.

Översvämningar hade gjort att Interstate 29 fått stängas, och vi fick ta en omväg för att komma till Omaha för natten. Nästa dag, på väg västerut på Interstate 90, tornade kraftiga åskväder upp sig. Väster om avfart 208, när himlen svartnade och vinden ökade, stannade vi vid kanten av motorvägen. Och just då kom en vindpust som fick utställningsbaracken att välta, långsamt och försiktigt, på sidan. Den var fortfarande fastkrokad och lyfte därmed F?450-lastbilen, med sina dubbla hjulpar, upp i luften. Polis och bärgningsbil kom och släpet kunde rätas upp igen, eftersom det, märkligt nog, inte blev några skador på ekipaget förutom en lätt vriden dragkrok.


r2

Efter ett besök hos en svetsare i Wall i South Dakota som rådde bot på dragkroksproblemet var vi återigen på väg, och utställningen anlände snart till Belle Fourche, den stad som ligger närmast USA:s geografiska centrum. The Center of the Nation Information Center var utställningens första anhalt. Monumentet mitt i staden mäter sex och en halv meter i diameter och är gjort av etsad South Dakota-granit med en 30 centimeter bred bronsstämpel från the National Geodetic Survey i mitten. En aveny kantad av 50 flaggor och ett område med utemöbler välkomnar besökare till platsen. Här var utställningsbaracken öppen för allmänheten och förbipasserande, bland annat ett gäng motorcyklister på väg till USA:s största motorcykelträff som ägde rum samma vecka i den närliggande staden Sturgis.

Efter ett tag krokade vi fast baracken igen, och reste drygt tre mil norrut – till det ”faktiska” centrumet för de 50 staterna, utmärkt på ett fält norr om staden. Trots att punkten ligger på privat mark och inte officiellt är öppen för allmänheten, klättrar besökare genom boskapsstängslet och går ut på åkern till stompunkten. Ibland står en flagga nerstucken i det hål där det en gång stod en större flaggstång. Monumentet som markerar den exakta platsen står någon meter därifrån. Neråt vägen ligger en övergiven bondgård. Stängsel omgärdar en före detta silo för interkontinentala ballistiska robotar strax intill.

Ytterligare några besökare kom förbi, som antingen hänvisats hit från informationscentret i staden eller följt den resande utställningens uppdateringar på Facebook.

Därefter åkte vi vidare till en avsides rastplats längs Highway 85, för att hedra minnet av ett mer obskyrt centrum: det för de 49 staterna, nära Castle Rock i South Dakota. Där finns inget monument; på rastplatsen hittade vi ett par övergivna toaletter, några betongblock och en utsikt där vi såg solen gå ner över den bergssluttning där de 49 staternas centrum ligger kvar i övergiven glömska.


r3

Dagen därpå var vi återigen på väg, på den långa färden tillbaka till Lebanon där utställningsbaracken skulle finna sitt nya hem nära den övergivna skolan där ”USA:s centrum” nu är öppen för allmänheten 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.

Av alla dessa olika centrum framstår det som ligger i närheten av Lebanon i Kansas – de 48 staternas centrum – mest som ett centrum för oss. Vi ber uppriktigt om ursäkt till våra vänner i Belle Fourche i South Dakota (de 50 staternas centrum), liksom till själva staterna Alaska och Hawaii – det är helt enkelt väldigt mycket enklare att föreställa sig en sammanhängande landmassas centrum än ett som balanserar även de ”perifera” staterna, åtskilda av Stilla havets tomrum eller av Kanada. Även om det inte är så tycks Lebanon i Kansas vara mer av en landets mittpunkt än vad västra South Dakota är. Dessutom har Belle Fourche en lyxig nybyggd plaza och ett besökscentrum för att förstärka sin centrum-het, vilket Lebanon inte behöver.

Alla dessa centrum vittnar om ett envist behov av att hitta mittpunkten i ett land eller på en kontinent, för att kunna peka på ”hjärtat”, ”mitten” eller ”navet”. Vart och ett bygger på en fantastisk, fåfäng tanke, vare sig det handlar om den fysiska handlingen att finna en tyngdpunkt, alltså ett slags jämviktspunkt, eller en approximation av jordens form. Själva ansträngningen att namnge och hitta ett centrum bekräftar en periferi. Och på grund av de många sätten att definiera både periferi och centrum, och på grund av det avstånd som alltid finns mellan en idealiserad representation och de faktiska fysiska förhållandena, är vilken mittpunkt som helst svår att slutgiltigt fastställa. Centrum finns på många platser.


Omslag

Pris: 120kr
Beställ nummer.