Göran Dahlberg  Inledning

”We are writing those things that we can no longer see”, säger Kevin Slavin från MIT i ett Ted Talk om hur robothandeln och dess algoritmer förändrar vår värld. Det bara pågår, och det återstår egentligen bara en enda knapp för oss människor att trycka på, menar han: stoppknappen.

En gång, innan högfrekvenshandelns tid, fick jag och min bror en tiokronorssedel av vår farmor. Vi bestämde oss omedelbart för att gå till kiosken och handla godis. Efter att omsorgsfullt ha vikt ihop sedeln så att den blivit så liten som möjligt stoppade jag den i fickan. Väl framme bad vi om våra röda eller bruna godissnören och säkert någonting annat, och la fram den ihopvikta sedeln på disken. Kioskgubben, ja, jag vill kalla honom så, svepte tillbaka de tio kronorna så att sedeln for iväg över golvet bakom oss. Vi blev tvungna krypa ned i ett hörn, på knäna, för att leta upp den. Sedan veckla upp och släta ut den och lägga fram den igen för att den skulle duga som betalningsmedel. Vi var tillintetgjorda och förstod inte vad som hänt. Pengar är väl pengar?

Det finns onekligen många aspekter på tillvaron som är svåra att förstå, men en anledning till att det är så jobbigt att inte förstå vad just pengar är, är att pengar är så ojämnt fördelade. Kanske är det till och med så att världens växande ojämlikhet har något med pengarnas svårbegriplighet att göra? I början av 2016 kommer rapporter om att gapet mellan de som har mest och de som har minst växer till och med snabbare än enligt prognoserna. Men är pengar ens särskilt lämpat som medium för att fördela resurser och makt? Det är en av frågorna som ställs i det här numret som handlar om vad pengar är.

”Det är vad man har kvar i plånboken som betyder något.” Ett yttrande som kunde härstamma från vilken nu levande svensk politiker som helst, och som sammanfattar den politik som helst befattar sig med det som kan räknas. Och visst är plånboken viktig, det vet den som någon gång tappat den. Men knappast för pengarnas skull. Vidden av denna missuppfattning från politikerna skulle i sig kunna ses som en (dubbel) bekräftelse på det postpolitiska tillståndet. Men det skulle också kunna vara ett exempel på deras framsynthet; pengar styr ju en del och penga­ fetischismen tycks snarare tillta i takt med pengarnas virtualisering.

Lever vi i en bubbla? Onekligen en skrämmande bild, men än mer skräm­ mande är att även om bubblan spricker så kommer antagligen ingenting väsentligt att förändras (trots de enligt vissa uppskattningar 30 000 sidor med nya ekonomiska små detaljregleringar som finanskraschen 2008 kommer att ha gett upphov till i USA). Hela den moderna ekonomin är uppblåst av människans närmast oändliga tro på framtiden; den som inte tror på framtiden betraktas i bästa fall som en halv människa. På senare tid är det återigen populärt att trycka nya pengar och fylla systemet med billiga krediter, vilka alla hoppas ska balanseras av framtida teknologier och industrier och deras vinster. Enligt Yuval Noah Hararis historik över mänskligheten, Sapiens, är det detta som är grunden i den mänskliga föreställningsförmågan, det som gör oss till människor. Den väsentliga betydelsen av pengar är i det här sammanhanget krediter, det som ”gör det möjligt att bygga nutiden på framtidens bekostnad”.

Så snart någon börjar få kontroll över pengarnas form uppfinns någon ny teknik och kampen börjar igen. Efter salt ([em]salary[/em] kommer från det latinska [em]sal[/em], som betyder salt), tobak, choklad, timmer, korn, mandlar, boskap (kapital och [em]cattle[/em] har samma ursprung), majs, kokosnötter, teblad, ris, smör, torsk etc, skapades de första mynten i Lydien och i Kina och i Indien för nästan tretusen år sedan; och nu, när mynt och sedlar bara utgör ungefär åtta procent av alla dollar och fyra procent av alla kronor, är pengar återigen någonting annat, också.

Så kan historien också berättas, men något samhälle helt organiserat efter byteshandel tycks aldrig ha existerat. Ytterligare en annan historia utgår från att pengar är en social teknologi för att organisera ett samhälle och börjar för drygt femtusen år sedan med skriftspråket och räknekonsten som följs av redovisningen (kanske är revisorn världens äldsta yrke) och de standardiserade mått som krävs för universella ekonomiska värden.

Alla medverkande i det här numret försöker på olika sätt närma sig vad pengar är idag, i detta historiska skede. Rebecca Rojer är en av dem: ”Medan de som befinner sig i den absoluta toppen av vår ekonomiska pyramid förstår att fiatpengarna [pengar utan (guld)myntfot] är obegränsade, tror nästintill alla längre ner i pyramiden att de är en brist­ vara. Föreställningen om att vi inte har ’pengarna’ för att tillgodose allas våra grundläggande behov är en skadlig myt som endast kan leva vidare så länge vi förblir ovetande om hur pengar faktiskt fungerar. Denna myt är bara ett berättigande av de maktstrukturer som upprätthålls av vapen och den oändligt ojämlika fördelningen av vår planets begränsade resurser. Kunskap är inte ett substitut för politiskt makt. Det är endast en startpunkt.”

Omslag

Pris: 120
Beställ nummer.

”Någon har påstått att en männi­skas sanna värde är det som återstår när hon har för­lorat alla sina pengar. Nya numret av tidskriften Glänta (3–4/15) behandlar det outslitliga temat Pengar på hävdvunnet sätt, genom att blanda infallsrika essäer med mer konstnärliga, experimentella texter. En värdefull publicering är den grekiske konstnären Stefanos Tsivopoulos arkiv över alternativa valutor. Nutida läsare tänker nog i första hand på digitala bitcoin, men arkivet sträcker sig djupt in i historien och geografin. Artiklar om kinesiska andepengar, som används för att köpa plats i himlen för döda släktingar, melanesisk grisknorrsvaluta, luffarpengar från depressionens USA, angolanska ölpengar och den indiska noll­valutan, ger en fascinerande inblick i subkulturella monetära system. Numret kostar 120 kronor, men är värt mycket mer än så.” DN

Annina Rabe om numret i OBS i P1

Högupplöst omslag