Amelie Björck, Göran Dahlberg & Linn Hansén  Inledning

Människor som stängs in i burar, avrättas eller skickas vidare i trånga transporter utan uppgift om slutdestination, så ser det ut i tider av krig och flykt. Det humanistiska projektet och dess ”mänskliga rättigheter” sätts ur spel, eller rättare sagt, gränserna förskjuts och förvirras. Vissa människor behandlas ”som djur” av andra som förblir ”människor”. ”Djur” betyder i sammanhanget just det: att stå lägst i rang och där­med sakna makt att skydda sig och sina nära från övergrepp.

Glänta har i en rad nummer om migration behandlat denna makt­hierarkiska gråzon ur de jagade människornas perspektiv. Nu fortsätter vi med en utforskning av kategorierna ”människa” och ”djur”, och instämmer inledningsvis med Jacques Derrida i att vårt vanemässiga sätt att ställa djur mot människor reducerar en mångfald av möjliga ­frågor till en. Varje art liksom varje individ har sitt sätt att fungera och upprätta sin livsvärld – eller umwelt i Jakob von Uexkülls terminologi. Det finns likheter och skillnader mellan alla djurarter, inte bara mellan människor och resten.

Derrida, Singer, Agamben, Haraway, Braidotti, Wolfe … Allt fler filosofer och posthumanistiska forskare ser människors negativa avskiljande av kategorin ”djur” som den första, grundläggande orättvisa på vilken civilisationen sedan byggts med hjälp av ständigt nya hierarkier och sorteringar. Detta innebär inte att människors och andra arters histo­riska och nutida lidande kan förstås som likvärdigt eller ens likt. ­Lidanden låter sig svårligen jämföras. Däremot kan vi inte komma åt förtryckets mekanismer utan att erkänna att människokulturen dagligen reproducerar dem. Vi gör det i vårt sätt att tala och tänka (”bitch”, ”hynda”, ”dum som en gås/åsna”) och i våra relationer till de djur vi bara möter som oigenkännlig materia i mat och allehanda produkter.

Om ett nytt rättvisetänkande ska kunna byggas från botten måste det både ske via ett nytt kunskapsalstrande och som ett återtagande av bortträngda och kanske förlöjligade tänkesätt. Varför är mytologin och litteraturen full av djur-människa-transformationer? Vad betyder ­animism? Finns det kanske i kulturen en berättelse om affinitet och ömsesidig nyfikenhet mellan arter – ett spår vid sidan av den mer uppenbara förtryckshistorien som kunde visa vägen mot en annan framtid än dystopins?

Intresset för ”djurstudier” har idag spritt sig långt bortom etologins och ekologins områden. Även inom humaniora och sociologi håller ­fältet på att institutionaliseras. Det handlar om att revidera vår ­historieskrivning med sikte på andra arters roll och plats; att läsa fram de djurindivider ur konst och litteratur som ofta reducerats till vackra prydnader eller metaforer för det mänskliga; att kritisera det ekono­miska system som djur- och köttindustrin bygger på; att analysera ­relationer och kunskapsutbyten mellan människor och andra arter; att notera och inklu­dera mångfalden av kulturer som lever samman­trasslade i staden som ”zoopolis”.

Kan en människa någonsin förstå en annan arts livsvärld? Kan vi leva oss in i hur det är att vara en fladdermus? Filosofen Thomas Nagel framhöll i sin ofta citerade uppsats ”What is it like to be a bat?” från 1974 att arternas olikartade sinnen och orienteringsinstrument sätter gränser för inlevelsen. Men om vi istället börjar från motsatt håll, från det som är gemensamt?

Kanske måste inte någon varelse vara alltings måttstock. Det sköna, det sanna, det goda, allt sammanfaller inte nödvändigtvis i olika speglingar av människans inre ordning. Men är då antropocentrismen bara en ism bland andra? En spegel bland andra speglar?

De där inne gentemot de där ute, och vice versa. ”Var ett djur”, en ”beast”, säger pappan till den sexåriga huvudpersonen i Beasts of the southern wild när hon försöker äta en krabba genom att öppna den ­försiktigt. Den ska brytas upp, som ett djur gör. Inte som de gör som bor innanför gränsen till staden, i det här fallet New Orleans ­skyddsvallar.

Det är förvisso svårt att tänka sig en värld utan speglar och projektioner. Men så handlar det inte heller om att krossa alla speglar eller sudda ut alla gränser, utan om att etablera mer-än-antropocentriska perspektiv – och detta både för lustens och nödvändighetens skull. Allt återstår att lära. Det här är ”Djurkunskap”.

Omslag

Pris: 100
Beställ nummer.

"Alla bidrag är faktiskt helt lysande och med detta nummer befäster tidningen sin position som en av de vackraste och viktigaste litterära plattformarna i Sverige. För detta är vad en tidskrift kan göra: vidga världen, ifrågasätta sanningar och tänja på gränserna i ett dynamiskt kollage av konst och text, med en kometsvans av fotnoter. Jag bugar mig."
Andrea Lundgren i Svenska Dagbladet

"Amelie Björck skriver i Glänta om hur kapitalism och djurhållning har utvecklats hand i hand. När vi fick kontroll över djurens fortplantning kunde vi skapa kapital. Idag dödar vi över 2,5 miljoner grisar varje år bara i Sverige i den industriella köttproduktionen."
Malin Krutmeijer i Obs