Amelie Björck, Göran Dahlberg & Linn Hansén  Inledning

Om en föreställer sig jorden från håll, ungefär som den brukar se ut i globala väderleksrapporter, och om en översätter molnströmmarna till demografiska förflyttningar mellan länder och över hav: hur ska vi förhålla oss till dessa ständigt pågående rörelser? Människors förflyttningar över jorden föranleds, nu som alltid, inte bara av naturens klimat, av torka, översvämningar och jordbävningar, utan också av kulturella klimat, där krig och fördrivning tvingar fram smärtsamma och kostsamma rörelser, samtidigt som den växande ojämlikheten kräver en ihållande utjämningsrörelse mellan rika och fattiga delar av världen. Till dessa kulturens klimatfaktorer kommer också nyfikenhetens, kärlekens och slumpens incitament att förflytta sig.

Alldeles nyss, sett ur detta perspektiv, var Sverige ett fattigt land. Statistiska centralbyråns kurvor visar att det under 1880- och 1890-talen inte var ovanligt att mellan fyrtio och femtio tusen ekonomiska migranter årligen lämnade Sverige, de flesta till USA. På den tiden kom inte många hit, till det som mest var lera. Idag är Sverige världens fjortonde rikaste land (i termer av BNP per capita), fler migranter nu än då söker helt rimligt hem eller skydd i Sverige och fler får det – ofta efter långa perioder av förnedring. (Av de ungefär femtio miljoner människor som idag beräknas vara på flykt söker dock bara en liten del asyl i något av världens rikare länder: 86 procent finns i så kallade utvecklingsländer, allra flest i Pakistan, Iran och Libanon.)

Under arbetet med det här numret passerar vi varje dag, på väg till och från vår redaktion, det tältläger som rests på Olof Palmes plats av hungerstrejkande palestinier från Gaza och Västbanken. Protesten inleddes den femte augusti med krav på att de strejkande – liksom alla palestinier som lever i Sverige med avvisningsbeslut utan att kunna skickas tillbaka – ska beviljas permanent uppehållstillstånd. Flera av dem har under sju, åtta år levt i en sorts migrationslimbo, där de alltså inte är avvisningsbara men inte heller har möjlighet att arbeta eller omfattas av den välfärd som kräver ett tiosiffrigt personnummer. Den andra september avbröts hungerstrejken tillfälligt, då – efter en månad av växande stöd från omvärlden och samtidigt ett allt mer akut läge för de strejkande – en delseger uppnåtts. Flera av dem har beviljats permanent uppehållstillstånd, samtliga inblandades fall öppnas på nytt, och en juridisk representant ur gruppen ska få sitta med när Migrationsverket tar fram ett uppdaterat rättsligt ställningstagande som ska tillämpas på samtliga palestinier som flytt de ockuperade områdena Gaza och Västbanken. 

Men deras kamp är inte över. Det finns flyktingläger i världen där folk har levt i generationer och fortfarande väntar på att något ska förändras. Migrationen slutar aldrig, oavsett om det är samtiden en talar om, i relation till murar och lagar, eller historien, i relation till den första migrationen från Afrika eller kanske folkvandringstidens förflyttningar över Europa. Och oavsett om perspektivet är kollektivets eller individens.

Samira Motazedi, som flytt från Iran och för tillfället lever papperlös i Göteborg, skriver i sin blogg på glanta.org/wordpress: ”Flykten började en dag i gryningen och i skymningen tre dagar senare var den slut. Tiden från den första gryningen till den sista skymningen var kompakt av alla möjliga känslor. Hade jag stött på fler hinder så hade jag antagligen släppt taget om allt. Nu vill jag fly igen. Till den plats jag flydde ifrån. Jag längtar efter min mamma. Detta att två diametralt olika punkter i världen ordnar livet för dig så att du så starkt känner att du måste fly från den ena punkten till den andra, och vice versa. Antingen måste en tredje punkt existera, en helt annan planet att landa på. Eller så finns det ingen punkt för dig, det vill säga: felet ligger hos dig. Att inget landskap är ditt landskap. Att inget landskap, ingen kultur och ingen lagbok, kan härbärgera dig.”

Migrationen är på många sätt dubbelriktad. Alla i övriga världen vill inte helst leva och dö i Norden. Och precis som för drygt hundra år sedan pågår nu en utvandring härifrån i stor skala. År 2013 lämnade omkring 50 000 personer Sverige, de populäraste länderna att flytta till var Norge, Danmark och Storbritannien. Finland kom på femte plats, Irak på sjunde, Polen på nionde. Många återvänder dit det är möjligt. Och många svenskar, precis som rumänskfödda romer eller vilka européer som helst, ägnar sig också åt ekonomisk utvandring till EU-länder där inkomsterna är högre (Norge, Danmark) eller andra länder där levnadsomkostnaderna är lägre (Thailand). Peer Gynt sammanfattar läget strax efter att han har återvänt hem, men innan han skalar löken: ”Tillbaka och fram, det är lika långt! Ut och in, det är lika trångt!” Det har alltid varit långt och trångt, och det kommer sannolikt alltid att vara längre och trängre för vissa än för andra. Härmed börjar arbetet med nästa nummer. Ett nytt försök, samma frågor.

Omslag

Pris: 100 kr
Beställ nummer.

"Här finns berättelser om att leva i gränsland, om adoption och transkontinentala och intersellära resor. Framförallt samlar tidskriften berättelser som stammar ur migrerande kroppar. De är erfarenheter som är ovärderliga för att förstå hur alla de gränsöverskridande rörelser är en lika stor del av den globaliserade ekonomin som varornas och kapitalets flöden."
Mats O Svensson i Upsala Nya Tidning 

"Gläntas andra nummer på tema migration (ett tredje väntar) är en intellektuellt tilltalande blandning av vittnesmål, berättelser och teoretiska reflektioner. Men även forskning, som antropologen Cameron M Smiths tankeväckande text om framtida utomjordisk migration."

Peter Viktorsson i ETC 

Carl Åkerlund skriver om bl a medborgarskap, Mos Maiorum och Gläntas andra migrationsnummer i Västerbottens-Kuriren

Per Wirtén om Hannah Arendt på sin blogg.

Numret diskuteras också i Morgenbladet.