Varför inte? #2

”För att få arbetstillstånd måste du ha blivit erbjuden ett arbete. ­Arbetstillståndet ska vara klart när du reser till Sverige. Du kan inte få arbetstillstånd för att komma till Sverige för att söka arbete.” (Migrationsverket)

Melad och Nadia, båda ingenjörer, reste efter inbjudan från ett ­schweiziskt företag från Syrien till Schweiz 2013. Deras visum gav dem rätt att vistas och arbeta i landet i 90 dagar. Efter två månader ­bestämde de sig för att resa till Sverige för att söka asyl, då kriget i Syrien trappades upp och Melad skulle kallas in i armén om han återvände. Vid ankomsten till Göteborg meddelades att parets finger­avtryck registrerats i Schweiz och att de därför skulle överföras dit i enlighet med Dublinförordningen, enligt vilken man ska söka asyl i det första europeiska land man registrerats i. Paret var inte medvetna om att deras inresa hade registrerats. Schweiz är ökänt för behandlingen av bland annat syriska flyktingar och Nadia var med barn. Melad erbjöds i samband med ankomsten till Sverige arbete som ingenjör på ett svenskt företag, men fick beskedet att han inte kan söka arbetstillstånd på plats i Sverige, utan måste resa till ett land där han har rätt att vistas. I det här fallet Jordanien, Libanon eller Turkiet, eftersom han inte kan resa tillbaka till Syrien. Väntan på ett sådant tillstånd kan ta flera månader, och Nadia hade ett läkarintyg på att hon inte kunde resa utan att äventyra barnets liv. Migrationsverket valde trots det att avslå deras överklagan, och paret gömmer sig nu i Sverige i ett och ett halvt år, i väntan på att Dublin-domen ska preskriberas. Under denna tid kan ingen av dem arbeta, och det erbjudande Melad fått från ett svenskt företag kommer inte att finnas kvar när de arton månaderna passerat. 

När man har ett erbjudande om arbete, varför får man då inte söka arbets­tillstånd på plats i Sverige? Varför måste man först ta sig till ett land där man har rätt att vistas?

Omslag

Pris: SLUTSÅLT
Beställ nummer.

"Blandningen av prosa, reportage och kortare flyktberättelser från anonyma gömda flyktingar är perfekt, men det är ändå essäerna som ger mest. Eve Geddies klargörande text om EU:s dubbla ansikte tar höstens sjunkande båtar, med hundratals döda syrier, som exempel: utåt sörjde de europeiska ledarna medan överlevarna fängslades och unionen byggde högre murar och skärpte övervakningen."
Shora Esmailian, Sydsvenskan

"Jag slukar det. Äntligen en skarp, kritisk röst i ett samtal som alltför ofta handlar om begränsningar, volymer, och ekonomi, och som alltför sällan handlar om solidaritet, mänskliga rättigheter och de dagliga dödsfallen vid Europas gränser. [...] Glänta ger mig hopp om ett samtal om migration som är akut och aktuellt, som främst är grundat i erfarenhet, i kroppar, och i behov – inte i nationalism eller sverigedemokratisk retorik."
Judith Kiros, Dagens Nyheter

"Gläntas senaste nummer är kort sagt ett starkt, seriöst och uppfordrande bidrag till ett samtal som annars ofta kännetecknas av slarv och simpla instrumentaliseringar."
Fredrik Persson-Lahusen, Aftonbladet