Från Irak till Sverige

Första gången jag och mina barn flydde så reste vi via Syrien till Turkiet, vidare till Grekland och därifrån till Sverige. Vi fick avslag på vår asylansökan, skickades tillbaka till Irak och fick göra om samma resa år 2013. Andra gången flög vi från Iran till Turkiet. Vi stoppades på flygplatsen och tvingades köpa biljetter tillbaka till Iran. Biljetterna kostade 450 dollar, det var mina sista pengar och biljetterna skulle vi ju inte använda. Istället tog vi oss till Grekland i gummibåt. På havet gick vi mot ett grund och många föll i vattnet. Det var kallt och vissa kunde inte simma, människor med små barn höll upp dem så att de inte skulle drunkna. Till slut lyckades vi ta oss till en ö, det kan ha varit Chíos. Vi möttes av militärer som siktade på oss med gevär och skrek att om de hittade mobiler i våra väskor skulle de döda oss. De kontrollerade att vi inte hade vapen med oss och tog våra telefoner och förstörde dem. Vi fick sitta i tretton timmar i solen utan vatten eller mat. Några barn blödde näsblod och grät. Senare samma dag skickades vi till Samos, en båtresa på fem timmar. När vi kom fram fick vi namnlappar och våra händer scannades. Sedan sattes vi i fängelse. När vi sa att vi var hungriga sa vakterna att vi fick gå till affären om vi ville ha mat. Men vi satt ju i fängelse. Dagen därpå skickades vi till nästa läger, vi hade fort­farande inte fått något att dricka eller äta. De tvingade av oss kvinnor våra kläder och tog våra tillhörigheter. Grekiska poliser, många av dem unga tjejer, vaktade lägret. Ingen kunde engelska. Vi fick gröna linser och vatten som luktade illa och brödet var hårt som sten. En tepåse skulle räcka till tjugo glas. Männen fick promenera på den inhägnade gården men kvinnorna och barnen satt inlåsta i mörka rum utan toaletter. Lägret var omgivet av elstängsel och två män som försökte rymma var nära att mista livet. Alla såg när det hände, också barnen. Kom vi inte när maten serverades blev vi slagna. En person som försökte tolka när ett barn behövde astmaspray fick sitta tre timmar i gassande sol. Vissa blir fast i de här lägren i flera månader. Vi lyckades till slut visa att vi hade pengar nog för att ta oss med båt till Aten. Från fängelset fick vi papper på att vi hade rätt att vistas i Grekland i en månad. Vi höll oss inomhus för polisen var överallt i Aten. När exakt trettio dagar gått lyckades vi flyga från Aten till Göteborg. 

Omslag

Pris: SLUTSÅLT
Beställ nummer.

"Blandningen av prosa, reportage och kortare flyktberättelser från anonyma gömda flyktingar är perfekt, men det är ändå essäerna som ger mest. Eve Geddies klargörande text om EU:s dubbla ansikte tar höstens sjunkande båtar, med hundratals döda syrier, som exempel: utåt sörjde de europeiska ledarna medan överlevarna fängslades och unionen byggde högre murar och skärpte övervakningen."
Shora Esmailian, Sydsvenskan

"Jag slukar det. Äntligen en skarp, kritisk röst i ett samtal som alltför ofta handlar om begränsningar, volymer, och ekonomi, och som alltför sällan handlar om solidaritet, mänskliga rättigheter och de dagliga dödsfallen vid Europas gränser. [...] Glänta ger mig hopp om ett samtal om migration som är akut och aktuellt, som främst är grundat i erfarenhet, i kroppar, och i behov – inte i nationalism eller sverigedemokratisk retorik."
Judith Kiros, Dagens Nyheter

"Gläntas senaste nummer är kort sagt ett starkt, seriöst och uppfordrande bidrag till ett samtal som annars ofta kännetecknas av slarv och simpla instrumentaliseringar."
Fredrik Persson-Lahusen, Aftonbladet