Varför inte? #1

”Personer från det krigsdrabbade Syrien, som beviljas uppehållstillstånd i Sverige av skyddsskäl, ska i normalfallet nu få permanenta uppehållstillstånd.” (Migrationsverket)

”[Man] kan inte söka asyl på ambassaden. För att lämna in en ansökan om asyl måste du vara i Sverige.” (Migrationsverket)

”En ansökan om visering ska avslås om det finns rimliga tvivel på dennes avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan den sökta viseringen löper ut.” (Artikel 32.1b, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om in-förande av en gemenskaps-kodex om viseringar (viseringskodex))

Nour och Yassin har, liksom många syriska flyktingar, betalt en smugglare för att ta dem till Sverige, men blivit lurade längs vägen. De släpptes av i Polen, där de sattes i det polska migrationsverkets fängelse i väntan på att få söka asyl. Situationen för asylsökande i Polen är svår, väntan är lång och villkoren usla. Många flyr fängelserna och försöker ta sig vidare till Sverige på egen hand. När de anländer till Sverige får de beskedet att de kommer att överföras till Polen igen. För att undvika det måste de gömma sig i arton månader innan de återigen kan gå till Migrationsverket. Månader som för de allra flesta innebär stor oro, en svår ekonomisk situation, osäkra boenden och avbruten skolgång för barnen då man tvingas flytta runt från plats till plats. Som syrier beviljas man permanent uppehållstillstånd om man anländer till Sverige som första europeiska land, men det finns inga lagliga vägar att ta sig genom Europa utan att registreras i ett annat första land. 

När man som syrier har rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige, varför kan då inte Sveriges ambassader i Syriens grannländer tillåtas bevilja visum i syfte att söka asyl? Ska ”normalfallet” innebära att man måste betala någon för att smuggla en in i och genom Europa?

Omslag

Pris: SLUTSÅLT
Beställ nummer.

"Blandningen av prosa, reportage och kortare flyktberättelser från anonyma gömda flyktingar är perfekt, men det är ändå essäerna som ger mest. Eve Geddies klargörande text om EU:s dubbla ansikte tar höstens sjunkande båtar, med hundratals döda syrier, som exempel: utåt sörjde de europeiska ledarna medan överlevarna fängslades och unionen byggde högre murar och skärpte övervakningen."
Shora Esmailian, Sydsvenskan

"Jag slukar det. Äntligen en skarp, kritisk röst i ett samtal som alltför ofta handlar om begränsningar, volymer, och ekonomi, och som alltför sällan handlar om solidaritet, mänskliga rättigheter och de dagliga dödsfallen vid Europas gränser. [...] Glänta ger mig hopp om ett samtal om migration som är akut och aktuellt, som främst är grundat i erfarenhet, i kroppar, och i behov – inte i nationalism eller sverigedemokratisk retorik."
Judith Kiros, Dagens Nyheter

"Gläntas senaste nummer är kort sagt ett starkt, seriöst och uppfordrande bidrag till ett samtal som annars ofta kännetecknas av slarv och simpla instrumentaliseringar."
Fredrik Persson-Lahusen, Aftonbladet