Göran Dahlberg & Linn Hansén  Inledning

Fler än en miljard gånger om dagen försöker någon få Google att besvara en fråga. Sökandet efter svar verkar dock ofta ske i form av ett påstående snarare än en fråga – man låter ett svar generera ett svar. Ju fler överensstämmelser desto trovärdigare framstår svaret. Som tidskriftsredaktion anser vi oss gärna ha privilegiet att formulera de övergripande frågorna och påståendena. Men i det här numret finns det inga sådana. Det är andra som formulerar frågor, och andra som svarar på dem. Det har alltså inte funnits något tema som styrt urvalet den här gången. I ett samtal som i ett annat Gläntanummer publicerats under titeln ”Samtalet, vad är det och vad är det bra för?” säger Gilles ­Deleuze: ”Om man inte tillåts hitta på frågor med komponenter som kommer överallt och var som helst ifrån, om andra ’ställer’ dem åt en har man inte mycket att säga.” Om Deleuze har rätt skulle vi alltså inte ha särskilt mycket att tillägga. Vi anser dock att han – i det här fallet, alltså när det gäller kompositionen av ett tidskriftsnummer – har helt fel, även om alla kanske inte kommer låta sig övertygas av denna inledning. 

Den fråga som ligger bakom Johanna Sjöstedts samtal med Nancy Bauer är formulerad av Simone de Beauvoir: vad är en kvinna? Enligt Bauer ­förenas feminismen och filosofin av skepticismen. Eller ­konkretionen ­kanske, om man skulle vilja få Hegel och Bauer att tala med ­varandra i det här numret. Hegel frågar sig vem som tänker abstrakt. Den konkretion som han menar är avgörande, och abstraktionens motsats, handlar om att inte ta några abstraktioner för givna. Som till exempel kvinnan. Eller språket. 

I Meriç Algün Ringborgs ordbok svarar varje svenskt ord med sin ­identiska turkiska motsvarighet, eller om det är tvärtom. I en sorts språkliga loopar: som man svarar får man svar. Det svenska och det ­­turkiska språkets alla överensstämmelser till trots framstår banden ­mellan språken i detta blåa ljus i all sin omakighet. Som om de 1 267 orden är rester av ett mycket mer omfattande språk, som ingen ­längre minns.

När Nicklas Hållén beskriver hur belgiska institutioner och debattörer hanterar frågan om landets koloniala historia hamnar man i en annan sorts loopar, där minnet ersätts av glömska som ersätts av minnen som glöms bort igen. Han rör sig mellan ett museum och en park som blivit monument över viljan att glömma det förflutna, och ett kvarter där det förflutna aldrig kan bli ett monument. Belgiens koloniala historia ­diskuterades nyligen även i Sverige, men märkligt nog utan att det alls refererades till någon debatt i Belgien eller någon annanstans där boken, alltså Tintin i Kongo, publicerats. När den flyttades från en hylla till en annan på Kulturhuset i Stockholm blev den för en stund en svensk angelägenhet, för att sedan flyttas tillbaka igen med en förhoppning om att frågan därmed skulle kunna glömmas.

Glömmer man det förflutna kan man, i enlighet med loopens logik, alltid minnas det igen. Så länge man sedan glömmer bort det. Men hur minns man själva minnesförlusten? När Alia Malek rekapitulerar Syriens ­historia för att förstå dess samtid ser hon samma rörelse: en regim avlöser en annan i blodiga uppgörelser som, när den nya makten väl installerats, genast ska glömmas, i ett band av brott och pånyttfödelser.

En annan typ av minnesförlust finner Susan Schuppli när hon granskar foton av jordens yta som tagits av en trasig satellitkamera. I hennes undersökning om bortfall i olika former av bildhantering installerar sig framtiden som en redan verklig del av vårt nu – bildinformation från framtiden kompenserar för den digitala minnesförlusten. Hon frågar sig hur man kan förstå en händelse, och tycks mena att för att verkligen göra det måste man förstå hur bilden av den genererats av datorernas förmåga att låta framtiden fylla i samtidens luckor.

I nästa nummer ställer vi frågor igen: Hur uppmärksammar man att en viss tid förflutit sedan en viss händelse och varför är man så upptagen av detta? Hur minns vi? Då kommer vi också att på något sätt påminna er om att det är 20 år sedan Glänta startades. Men det försöker vi glömma tills dess.

 

 

Omslag

Pris: 100
Beställ nummer.