Göran Dahlberg & Linn Hansén  Inledning

Från A till Z. 
Aardvark till ziggurat. 
Från amerikanska ord till amerikanska bilder. 
Inte från jordsvin till mesopotamiskt tempeltorn.

Vissa ord kan inte förklaras med ord. 
Vissa bilder säger inte mer än ett enda ord. 

Från Tupacs vålnad till en kulturminister. 
Från en bankrånare till en yngling i svart minikjol.

Att ett konstverk är en gåta är irriterande.
Att ett konstverk inte är en gåta är inte mindre irriterande.
Att konstverket är en tårta verkar inte hindra någon från att äta den.
Tårtan är en bild som blivit kropp.
Den skriker för att den inte kan dö. 

Konstverk förstummas av frågan om vad allt tjänar till.
Det är vi andra som pratar.
Som om någonting hänt.
Som om vi är en del av verket. 

Från Moderna Museet till Klippans centrum.
Från Opaltorget till Minsk.

Kan man lära föremål att tala?
Kan man lära människor att lyssna?
Kan man försöka skrika någon annans skrik?
Kan man inte ens försöka skrika någon annans skrik? 

Från Gertrude Stein till Gyllene Gryning.
Från etnologi till världskultur. 

Till vem ska man återlämna det som stals för femhundra år sedan?
Kommer museerna sluta samla på saker?
Hur dyrt kan man sälja det man inte äger? 

Ett öga är ett öga
inte för att jag ser det
utan för att det ser mig.

Är det bara aboriginer som bör uttala sig om aboriginsk kultur?
Bara samer om samisk?
Får bara svarta skämta om svarta?
Är det bara vita som kan avfärda färgernas betydelse?
Är problemet verkligen att aboriginer pratar för mycket om aboriginer? 

Från Morton Feldman till Anders Behring Breivik.
Från kurredutter till Coachella. 

En man med en yxa, en venusfigur, King Kong, en grupp tolvåringar från Belgien, en man med en kvinna inuti.
Trettiotusen människor som flyr sina hus.
Tjugoåtta människor som dör i en bussolycka.
Hundratjugotusen ungdomar som inte gör någonting. 

Ska vi jämföra urscener?
Ska vi jämföra definierande misstag?

Finns det ett hot mot nationen?
Vem tillåts vara rädd?
Om man i nationens namn ombeds att inte frukta.
Om man älskar den man tror är utan fruktan. 

Vem ser man när man inte ser sig själv i spegeln?
Vad är det som ekar rött? 

Från Blood & Honour till Brecht.
Från krigsmålningar till kyssar. 

Har vi omyndigförklarat oss själva, igen?
Behöver vi verkligen en ny upplysning? 

Från första världskriget till 1986.
Från apljud till röda rop. 

Är Sokrates skyldig till dagens grekiska fascism?
Och är det i så fall därför han nu frikänns?

Man finns i arkiven för att man är ihågkommen eller för att man är glömd. 

Glömmer vi bilden när vi skriver ett ord?
Glömmer vi kroppen när vi ser en bild? 

Det här är inget temanummer.
Det här är ett nummer med ord och bilder.
Med översättningar och sammansättningar.
Illustrationer och interpretationer.
Visualiseringar och dechiffreringar. 

”Not even nothing can be free of ghosts.”

Från Adorno till Wallenstein.
Från Lisa Tan till Mara Lee.
Från något som liknar en pumpa till en sorts klänning av hud.

Omslag

Pris: 120
Beställ nummer.

"Det nya numret av Glänta är fullt av små bilder, som envist visar något. Inte på ett mystiskt eller dunkelt sätt utan pregnant, pedagogiskt. De är utan all 'konstnärlighet'. Och mycket riktigt. De är tagna ur en uppslagsbok och representerar uppslagsord som inte förklaras enbart med ord, utan med bilder. De fungerar lustigt bra tillsammans med numrets essäer [...] Ta med sista meningen i Adornos text och klura på den: 'Den estetiska erfarenheten består i... en möjlighet som utlovas av sin omöjlighet. Konst är löftet om lycka som bryts.' Konsten som löftesbrott, alltså. Efter den evigt fåfänga jakten på lycka."

Maria Schottenius, Dagens Nyheter