David Väyrynen  Varjemansförvandlingar

Jag rökte för många cigaretter, så jag började röka färre. Det var enkelt. Jag drack för mycket alkohol, så jag drog ner på min alkoholkonsumtion. Av de skälen lämnade jag min bostad allt mer sällan. Till en början var förändringarna av godo, men redan efter några veckor gick det tyngre att andas.

Jag rörde mig för lite, så jag började motionera. Men trots att jag löptränade en gång i veckan var jag fortfarande överviktig. Jag åt för mycket, så jag åt mindre. Jag kokade mindre pasta och stekte färre köttbullar. Redan innan hade jag slutat göra brunsås.

Jag sov för länge, så jag började stiga upp tidigare. Plötsligt hade dagarna många fler oanvända timmar. Jag hade ingenting att göra, så jag aktiverade mig. Det gick lätt att samla på kapsyler till en början, men ju fler jag hade desto dyrare blev de jag ville köpa. Jag hade inga pengar, så jag skaffade mig ett arbete. Jag började i en cell i ett kontorslandskap och hade för avsikt att avancera.

Jag var nästan alltid för mig själv, så jag började träffa människor. Jag gick med i en förening i vilken vi träffades för att umgås, men bara på helgerna. Jag kände mig fortfarande ensam, så jag skaffade en partner. Vi träffades i föreningen, och några månader senare gifte vi oss.

Jag jobbade över för ofta, så jag började gå hem tidigare. Istället för att göra klart dagens arbete lämnade jag kvar det till nästa dag. Jag blev arbetslös, så jag bestämde mig för att börja på en utbildning.

Jag kände mig maktlös, så jag skaffade ett extrajobb. Det var några timmar i veckan, så att jag kunde bidra till hushållskassan. Min hustru hade försörjt mig som student och därför ansett sig vara beslutsfattande, men med en egen inkomst gick det lättare att bestämma mer i vårt gemensamma liv.

Jag var inte kär i min hustru, så jag bestämde mig för att bli det. Jag tänkte på allt bra hon gjort för mig och sedan gick det bättre. Vi pratade mer och gjorde fler saker tillsammans.

Jag kände mig rotlös, så jag sökte upp mina rötter. Mina förfäder hade varit lapplänningar som anpassat sig till mycket svåra förhållanden och jag förstod hur ett sådant faktum hade format mig.

Jag tyckte inte om mina vänner, så jag skaffade nya.

Jag kände mig instängd, så jag öppnade upp. Vi sa upp lägenheten och hyrde ett hus tillsammans, jag och min hustru. Det visade sig vara ett område där det förekom både våld och skadegörelse, men vi trivdes bra i huset och bestämde oss för att stanna kvar. En natt hade någon klottrat ”rikemanssvin” på några bilar i området, däribland vår. Jag kände mig kränkt, men klottret gick lätt att tvätta bort.

Jag kände mig upphetsad, så jag låg med min hustru. Då vi låg med varandra hade hon förstått att också hon var upphetsad, så vi bestämde oss för att i fortsättningen ha samlag tre gånger i veckan.

Jag kände mig inte självförverkligad, så jag blev den jag verkligen var. Sedan tonåren hade jag velat spela in en skiva, så jag samlade några bekanta och gjorde slag i saken. Jag sjöng och spelade bas, precis som jag alltid hade drömt om.

Jag ville skaffa barn, så jag och min hustru gjorde ett barn. Först ville hon inte, men när jag berättade om alla fördelar med att ha ett barn ändrade hon sig. Det var gott att ha barn, även om jag allt mer sällan lämnade huset. Jag hade knappt någon egentid, så jag gjorde det mesta möjliga av de oanvända stunder jag kunde skrapa ihop.

Jag hade för lite äventyr i mitt liv, så jag reste till Alperna med min hustru. Resan gjorde susen, så vi bestämde oss för att göra det till tradition.

Jag tryckte undan mina innersta känslor, så jag släppte fram dem. Jag gick på politiska demonstrationer, pojkbandskonserter och fotbollsmatcher. Där kunde jag slappna av och skrika ut.

Jag hade inte bearbetat min barndom, så jag träffade mina systrar och bröder för att prata om mor och far. Det visade sig att våra tankar hade rört sig i liknande banor. Efter tre timmar på Espresso House var saken ur världen och vi kunde fortsätta med våra vuxna liv.

Jag drabbades av en medelålderskris, så jag gick en promenad i skogen för att lugna ner mig. Väl där mådde jag snart mycket bättre och tillbakavägen kändes som slöseri med tid. Jag kände mig nedslagen, så jag bestämde mig för att göra något upplyftande.

Omslag

Pris: 120 kr
Beställ nummer.

”ett toppnummer, packat med kvalitetstexter som på olika sätt reflekterar, komplicerar och kastar om diskussionen om offrets roll för det mänskliga kollektivet och för individen.” Aftonbladet

Läs också om numret i Svenska DagbladetHelsingborgs Dagblad och Expressen.