Göran Dahlberg  Inledning: om naturen

”Jag vill inte. Jag vill stanna kvar i djungelbyn.” Min tvååriga dotter står naken i köket när hon anför detta kluvna tillstånd som svar på min fråga om hon vill följa med in i badrummet för att sätta på sig en blöja. Djungelbyn – varken djungeln eller människobyn, både natur och kultur. Hon använder det vid en mängd olika tillfällen då hon vill ifrågasätta värdet av kulturen, till exempel när det gäller att ta på sig kläder, borsta tänderna, äta med bestick, vid matbordet, bajsa och kissa på pottan …
 
Mowgli härmar under sin uppväxt vargar, elefanter, en björn, en panter och många andra djur för att kunna överleva i djungeln. Och i människobyn härmar man varandra. Men härmandet kan också ha ett kritiskt syfte, som i postkolonial teori, queerteori, dekonstruktion och olika konstnärliga praktiker. Här utgår man från att en upprepning, hur gärna man än skulle vilja, aldrig blir exakt och att man då lika gärna kan utnyttja detta glapp till någonting användbart: att visa att saker skulle kunna göras annorlunda, att ifrågasätta det naturliga genom att framhäva härmandet av naturen som just ett härmande.
 
Men även om det bara handlar om producera saker och ting behöver vi inte utgå ifrån att naturen ska hjälpa oss eller att vi bör utnyttja den. Inom biomimiken börjar man med frågan ”Hur skulle naturen ha gjort?” Varför ska man uppfinna lösningar på problem som naturen redan kommit till rätta med?
 
Spindeln väver sitt nät av trådar med en unik kombination av styrka och elasticitet, vilka dessutom är återvinningsbara; genom att kopiera spindelproteinets särskilda aminosyror försöker människan producera fibrer och tyger med motsvarande egenskaper. Geckoödlans häftlameller, de små borsten under dess fötter, gör att de kan vandra över lodräta ytor och till och med sitta upp och ned; med hjälp av nanoteknologi försöker man härma geckoödlan och utveckla artificiella häftlameller, ett slags klisterfri men ändå klibbig tejp. Löv lagrar solenergi; i den pågående strävan efter artificiell fotosyntes utvecklas molekylära maskiner, ett slags mikroskopiska batterier som endast behöver solljus och vatten. Blåmusslan fäster sig med hjälp av byssustrådar vid olika ytor, också under vatten, och kan närsomhelst släppa taget för att byta till en annan yta; i laboratorier återskapas byssustrådens olika protein för att få fram ett superklister som binder vid nästan alla tänkbara material, inklusive vax och teflon. Slätrockans äggkapslar är beväxta av röda alger som hindrar bakterier från att fästa sig vid dem genom att blockera bakteriernas kommunikationssignaler; genom att simulera äggkapselns furanon vill man skapa en liknande anti-bakteriell substans. Delfiner uppfattar och utstöter högfrekventa ljudvågor och kan identifiera andra delfiner på upp till 25 kilometers avstånd; genom att härma denna unika frekvensanpassade akustik utvecklar man varningssystem för tsunami i indiska oceanen. Chimpanser botar sjukdomar med växter; för att bättre kunna avhjälpa olika inälvsparasiter försöker man genom att följa efter chimpanserna hitta de av världens 300 000 växtarter i vilka det finns medicinskt användbara kemiska föreningar att utvinna.
 
Men på det stora hela är det inte det mimetiska förhållningssättet till naturen (i den mån det är möjligt att ha en relation till något man är en del av) som är det mest diskuterade eller tillämpade. Och det är heller inte naturen som stått i fokus för den senaste tidens diskussioner om vad som håller på att hända runt omkring oss. Det är klimatet det talas om, det vill säga det genomsnittliga väderlekstillståndet. Bakom reaktionerna på de hotfulla förändringarna av detta tillstånd lurar en mängd sätt att försöka skydda (sig mot) naturen, kontrollera den, bevara och rädda den. Vi är rädda för den och längtar tillbaka till den, vi vårdar den och bemästrar den, vi behöver och älskar den, vi vill avbilda och omskriva den, äga den och vara den. Antagligen det svåraste av allt.
 
Genom historien har såväl greker som hinduer och buddhister delat in naturen i fyra eller fem element. Nuförtiden förekommer elementen framför allt med negativa efterled: luft-föroreningar, vatten-brist, jord-skred, eldhärjningar. Därtill kommer sandstormar, skogsskövling, havsdöd … När jag skriver detta har FN:s klimatmöte just börjat i Köpenhamn, när du läser det är det avslutat. 
 
Däremellan har några träd i en på många sätt energikrävande process omvandlats till denna Glänta i djungelbyn. Det var det värt, hoppas vi.
Omslag

Pris: slutsålt
Beställ nummer.

Om numret i Svenska Dagbladet och Tidningen Kulturen.