Glänta 2.18

I det nya numret av Glänta frågar sig Anna-Karin Selberg hur det kommer det sig att vissa politiker kan ljuga hur mycket som helst, och samtidigt uppfattas som sanningssägare av sina väljare. Dessutom: Valentin Groebner skriver de fejkade nyheternas långa historia; Bertolt Brecht listar fem svårigheter vid skrivandet av sanningen; Marci Shore omprövar postmodernismens skuld; samt bidrag av Michael Azar, Jenny Tunedal och många, många fler

Vi har ett fåtal ex kvar, som vi sparar till prenumeranter. Om du vill blir prenumerant och få detta nummer, maila oss på info[at]glanta.org. Gäller så länge vi har nummer kvar.

Klicka på en titel för mer information. Understrukna titlar finns tillgängliga i fulltext.

Omslag

Pris: SLUTSÅLT
Beställ nummer.

"En upplyst människa kan tycka det vara frustrerande att sanningen inte biter. Vi skulle föredra att sanningen drog ner byxorna på lögnaren och fick hans fans att lomma hem, mumlande generade ursäkter.
Men vi lever inte i upplysta tider.
Nya Glänta (nr 2/18) är årets viktigaste tidskriftsnummer, ty temat är 'Sanningen'.
[…] Jag upprepar: detta är årets viktigaste tidskriftsnummer. Nästa års också."
Jonas Thente i DN

"Bara rubriken på Anna-Karin Selbergs högintressanta, inledande artikel torde räcka som motivering: "Om varför en sanning inte kan segra över politiska lögner".
Kulturnytt i P1 tipsar om vad som är Bäst just nu.

"I en gripande dikt med titeln Ibland glömmer jag att de är döda gestaltar Jenny Tunedal det tålamodsprövande sanningssökande som sker i terapirummet. Ömsinta och desperata rader där det förflutnas skuggor gäckar. Sanningen som ska befria är verkligen inte lättfångad. Och frågan är om det går att nå någon absolut sanning."
Camilla Hammarström i Aftonbladet