Wolfgang Ernst  Sorlet från arkiven

Ordning ur oordning

Översättning av Tommy Andersson

Redigerad av Otto Fischer & Thomas Götselius

Med förord av Thomas Götselius

Arkivet dammar inte längre. Från att ha varit en undanskymd plats där historien hölls i minne, har det förvandlats till den löftesrika källa där samtidens flöde av information och underhållning springer fram. I Sorlet från arkiven undersöker den tyske mediearkeologen Wolfgang Ernst följderna av denna omvandling. Efter de digitala mediernas genombrott har arkivets funktion förskjutits från långsiktig lagring till ständig överföring. Arkivet är idag varken ett historiskt minne eller en filosofisk metafor, utan en teknisk praktik för datalagring. Mot den bakgrunden ger Ernsts behändiga bok ett annat perspektiv på de senaste årens fildelningsdebatt såväl som den kontroversiella FRA-lagen.

Bläddra i boken.

Wolfgang Ernst är professor i medieteori vid Humboldtuniversitetet i Berlin och författare till flera böcker om historiografi, arkiv och arkivteori.

Glänta produktion, Juli 2008
Mediehistoriskt bibliotek
112 sidor, Mjukpärm

Orginaltitel: Das Rumoren der Archive, Ordnung aus Unordnung (Merve, 2002)

ISBN: 978-91-976842-6-2

Alltsedan den moderna historiografin föddes har arkivet utgjort samhällets minne. Alltsedan Michel Foucault utmanade samma historiografi har arkivet omvänt betecknat det som inte låter sig nedtecknas. I Sorlet från arkiven konfronterar den tyske mediearkeologen Wolfgang Ernst dessa olika sätt att tänka arkivet med datalagringens rent tekniska villkor. Först när arkivteorin tar hänsyn till vad just lertavlor eller papper, celluloid eller elektroniska kretsar kan lagra kommer den att kunna förklara varför något alls låter sig minnas. Att detta i dag blivit uppenbart hänger samman med de digitala databasernas explosionsartade framväxt. Från att ha varit den trösterika platsen där historien hålls i minne har arkivet blivit den löftesrika källan till flödet av information och underhållning. Sorlet från arkiven är ett försök att i essäns form undersöka vilka konsekvenser denna förändring av arkivets materialitet får både för vad som låter sig arkiveras och för vår förståelse av detsamma. Samtidigt är essän ett inlägg i en vidare kulturanalytisk diskussion. I Michel Foucaults och Jacques Derridas efterföljd har arkivet förvandlats till en kulturteknisk universalmetafor för alla möjliga former av minne, vetande och hågkomst. I likhet med många hävdar Ernst att vi måste återvända till arkivet, men inte för att uppsöka den ursprungliga ort där historien återuppstår, utan för att analysera vetandets villkor. Till skillnad från andra som låtit sig inspireras av den franska, filosofiska läsningen av arkivet menar emellertid Ernst att det inte kan reduceras till en epistemologisk metafor. Tvärtom måste arkivets epistemologiska implikationer analyseras underifrån, utifrån dess lagringsmedier. Arkivet är inte bara den historiska horisont under vilket vetandet framträder, det är självt en historisk skapelse vars skiftande tekniker tillåtit olika former av vetande att uppstå.

Omslag: Mathias Strömberg

Sättning: Richard Lindmark

Omslag

"Wolfgang Ernst ger raka svar på frågan om vad digitaliseringen gör med arkiven."
(Copyriot)

"en uppslagsrik essä om arkiv idag och igår, arkivet som metafor för allt mänskligt vetande och vilken roll arkivet (det faktiska och metaforiska) kommer att spela i framtiden."
(Norrköpings Tidning)