Stefan Jonsson Världens centrum
Norstedts 2001.

Genre Essä.

Strategi En färd mot ljusets mörker. Genom periferierna närmar sig Stefan Jonsson gång på gång nya centrum. Han följer, på Clifford Geertz uppmaning, limosinerna ? som den gången leder honom till en FN-konferens i Köpenhamn. Han följer pengarna till World Economic Forum i Davos. Avloppsledningarna till Brownsville på gränsen till Mexiko. Han söker upp Manuell Castells som från sitt Kalifornien håller koll på resten av världen; han besöker senegaleser och Samir Amins kontor i Dakar, ett nav i en alternativ värld; han talar med Pia Arke och invånare i Scorsebysund på Grönland om att söka sitt centrum i sin egen historia.

Argument Jonsson följer inledningsvis Bruno Latours resonemang om centrum som platsen där något (kunskap, makt, kapital) ackumuleras, för att sedan modifiera det genom den essäns strategi där kunskap snarare genereras i mellanrummet mellan centrum och periferi, i rörelsen däremellan, i ?detta rörliga och röriga territorium där begreppen tappar greppen?.

Kulmen ?Centrum är tvärtom något vi driver ned, var som helst. Landet får sedan lägga sig till rätta omkring den punkt vi valt [---] En person driver ned en spetsad påle i marken, en kentron. Plötsligt får universum en struktur, jorden förvandlas till värld, naturen till kultur, nomaden till bofast individ, landskapet till plats.?

Slutsats Motståndet mot den ekonomiska globaliseringen är beroende av sådana som Stefan Jonsson ? essäister ? sådana som rör sig mellan periferier och centrum och som ibland kallas den postkoloniala eliten, sådana som har en ?transkulturell läskunnighet? och som kan förmedla den. De ickeplatser ?varifrån man kontrollerar bomben, penningen och etern? måste man smyga sig på - essäistiskt.

GD

diagram