Mumon Ekai Mumonkan. Muren utan port
Umbra Solis 1999. Översättning av Johan Laserna.

Genre Helt och hållet obestämbart, åtminstone för den som tidigare slumrat dogmatiskt i den västerländska filosofins (be)grepp. Alltså: här befinner vi oss inte i den klara sanningens eter, i den strikta entydighetens språk, på de tydliga avsikternas arena. I Mumon Ekai från 1200-talet, denna mäktiga zenbuddhistiska koansamling, vägleds vi tvärtom av en mästare ? kinesen Mumon Ekai, 1183-1260 ? som inte bara vägrar att visa oss vägen, utan dessutom antyder att vi har hittat vägen först när vi inser att den inte finns. ?Innan första steget tas är du redan framme. Innan första ordet sägs är allting sagt. Minns att fastän du gör framsteg hela tiden gapar tomma intet alltid var du går.?

Strategi Först koanen, aforismen, den mystiska tankebilden, den klassisk berättelsen som väcker frågor och utmanar oss personligen. Vi förstår vanligen föga, vet inte hur vi skall förhålla oss till utmaningen. T ex koan 36. Goso sa: ?Om man möter en mästare på vägen får man varken tala med honom eller bemöta honom med tystnad. Om du inte kan svara ser du på världen utan att se.? Sedan Mumons kommentar som först inger oss en känsla av hopp (det finns alltså ett svar!) men som sedan istället öppnar upp ett nytt mysterium: ?Om du kan svara på detta kan du skatta dig lycklig. Om du inte kan svara ser du på världen utan att se. Möter du en mästare på vägen så hälsa honom varken med ord eller tystnad utan klipp till honom! Vill du vakna till klarhet så gör det nu.? 48 koaner, 48 kommentarer. Mumons genomgående favoritkommentar på världens mysterium lyder i all sin koncisa storhet ?Mu!?. Jag tvekar inte att säga att det är första gången jag har kommit i kontakt med en sådan läcker stil.

Argument Mumon njuter av att lägga ut dimridåer, att skicka ut oss på irrvägar, av att inte säga någonting, av att vägra svara på våra frågor. Inte av illvilja, utan därför att detta är den enda väg som befriar oss från frågornas fängelse. Om jag själv skulle återfödas skulle jag älska att få träffa denne lysande satiriker som går längre i sin kritiska uppgörelse med traditionen än någonsin en Kant. Tron på Buddha (trots allt den odisputable mästaren) står i vägen för varje ny generations upplysning och det enda Mumon har att säga om denna helgedom är att han var en ?träckpinne?; omden mytomspunne Bodhidharma, den indiske munk som förde buddhismen till Kina och räknas som zenbuddhismens första partiark, säger Mumon kort att det var tack vare denne ?skäggige barbar? som allt elände tog sin början.

Kulmen ?Den som förlitar sig på ord går förlorad.? Glöm inte att endast den som har ?ben i sin tunga? vet hur man pratar. Att varje mening för sig är orimligt vacker ? såsom t ex ?När världen gått förlorad finns ansiktet kvar? eller ?Orda aldrig om drömmar i dårars sällskap? ? betyder inte att du skall börja leta efter helheten. Mumon har inga anspråk på att ?bete sig som en svärmor som skalar frukten, plockar bort kärnorna och stoppar den i munnen på dig?. Det finns mer uppgifter i livet än att ?bara svälja? och om du verkligen vill förstå vad andra talar om så ?lyssna med ögat!?.

Slutsats ?Mu!? (Och jag är ledsen att detta är den andra bok från samma bokförlag som jag är tvungen att ge högsta möjliga betyg)

Mikaela Azar

diagram