2014-05-30 Better know nothing than half-know many things

Efter att ha lämnat Migrationsverket går jag hem till några vänner i närheten för att vila, prata ut och äta loobia polo. Medan vi äter plingar telefonen. Ett sms från min advokat, skickat 13:11: “I will send in your application so that you don’t have to worry.” Jag tackar och vi fortsätter äta och prata. När vi ätit klart sätter jag mig med mina vänners son för att titta på tv, och samtidigt skämtar vi om min situation och att jag kanske borde ta mig ut i någon skog och tälta ett tag för att hålla mig gömd, eftersom utvisningshotet känns så akut.

Så kommer ett nytt sms, 15:32: “Now it is sent! Now your case is cancelled again.”

Jag läser det om och om igen. Ber mina vänner läsa det. Ingen av oss förstår att det kan vara så. De läser texten för sin fyrårige son, som tar fram en leksaksbil och pekar på en del av mattan som han menar är vägen. Ingen av oss kan förstå hur det är möjligt att, i ett land där biblioteken skickar brev när man är sen med att lämna tillbaka en bok och där det är kutym att avsluta sin arbetsdag tidigare på fredagar (och detta är en fredag), få svar från Migrationsverket så här snabbt. Har de verkligen, inom loppet av två timmar, hunnit läsa igenom mitt nya ärende och dessutom besluta att mina nya asylskäl inte ska prövas?

Jag känner till många som sökt asyl och väntat i två år på svar. Men nu tar det alltså två timmar.

Jag svarar: “It’s cancelled again? My document? Now? How? Too fast!”

Och hennes svar: “They cancel it (temporary) as soon as the document is sent to them. Then they will decide if they open the case and cancel it for good. So right now – it is cancelled at least temporary and they can not do anything. Feel no stress or worry. See you soon!”

Dessvärre klargör inte detta någonting. Vi läser alla hennes sms och ingen kan riktigt förstå kopplingen mellan att allt är lugnt och att mitt ärende är nedlagt.

Ingen av oss är längre orolig över att jag inte har någonstans att bo eller att mitt bankkort inte fungerar – i detta ögonblick kan vi bara tänka på Migrationsverkets nya rekord i att lägga ner ett fall.

Några veckor senare träffar jag min advokat och frågar henne hur det kommer sig att de kunnat lägga ner fallet så snabbt. Hon säger att de inte alls har lagt ner ärendet – och skrattar. Länge. Hon förklarar att det som lagts ner, tillfälligt, är beslutet om min utvisning, det var det hon menade med “case”. Och betoningen på ordet “cancel” var för att lugna mig och få mig att inte vara rädd för att utvisas. “Cancel” var tänkt som något positivt. All denna oro på grund av ett språkligt missförstånd. Vi skrattar båda åt att varken hennes eller min engelska är särskilt bra. Hur bra behöver vi kunna förstå varandra för att ett ord som “cancel” ska betyda något positivt?

 

Comments are closed.